de tydligen iordningställt redan förut i och för någon av sina inbördes fejder; ty alla ingångar voro stängda genom en massa nedfällda träd. De vågade sedan endast undantagsvis inlåta sig i strid utanför skogen men satte sig till motvärn, när de våra sökte intränga i förskansningen. Men sjunde legionens soldater lyckades med hjälp av ett sköldtak och en mot förskansningen uppkastad belägringsvall storma ställningen och jagade fienden ut ur skogen, utan att själva ha fått mer än några få sårade. Cæsar förbjöd dem dock att förfölja fienden någon längre sträcka, emedan han dels ej kände terrängen, dels ville få någon tid övrig till lägrets uppbyggande, då det redan var långt lidet på dagen.
X.
Tidigt påföljande dag utskickade han trenne truppkolonner, omfattande både fotfolk och rytteri, för att förfölja de flyende. Dessa hade tågat ett gott stycke framåt och redan fått syn på fiendens eftertrupper, då ryttare kommo från Q. Atrius till Cæsar med budskap, att det under föregående natt utbrutit en oerhört stark storm, varunder nästan alla skepp blivit illa medfarna och uppkastats på stranden, emedan varken ankaren eller tåg hållit och varken matroser eller styrmän mäktat uthärda stormens raseri; genom att skeppen på detta sätt kastats emot varandra, hade naturligtvis stor skada tillfogats dem.
XI.
På grund av dessa underrättelser gav Cæsar legionerna och rytteriet order att tåga tillbaka och under återmarschen avvärja fiendens anfall; själv återvände