Sida:Galliska kriget 1927.djvu/177

Den här sidan har korrekturlästs
167
GALLISKA KRIGET — FEMTE BOKEN

han av fångarna, hur sakerna stodo för Cicero, och hur farligt dennes läge var. Han lyckades med löfte om stora belöningar övertala en av de galliska ryttarna att föra ett brev till Cicero. Brevet skrev han på grekiska, för att det ej, om det uppsnappades av fienderna, skulle uppenbara våra planer. Han tillsade budbäraren att, om han ej kunde nå fram till lägret, slunga ett spjut dit in med brevet bundet vid kastremmen. I brevet skrev han, att han var på väg med legionerna och snart skulle vara framme; han manade dem att stå fast vid sitt gamla mod. Gallern, som bävade inför faran, slungade spjutet på det sätt man föreskrivit honom. Av en händelse fastnade detta vid ett torn och förbisågs av de våra under två dagar men upptäcktes på den tredje av en soldat, lösgjordes och överlämnades till Cicero. Denne läste brevet och föredrog det sedan för den samlade hären; stor blev glädjen hos alla. Nu kunde man ock skönja röken av brinnande hus, och därmed försvann varje tvivel på legionernas förestående ankomst.

XLIX.

Då gallerna genom sina spaningstrupper lärt känna vad som stod på, upphävde de belägringen och ryckte med hela sin styrka mot Cæsar. De utgjorde en väpnad styrka på vid pass sextiotusen män. Begagnande den utväg, som nu yppade sig, utbad sig Cicero av den ovannämnda Vertico ännu en galler för att genom denne få ett brev framfört till överfältherren. Han uppmanar gallern att framgå försiktigt och med vaken uppmärksamhet; i brevet omtalar han, att fienderna dragit bort ifrån honom och vänt hela sin väldiga styrka mot de