Sida:Galliska kriget 1927.djvu/194

Den här sidan har korrekturlästs
184
GAIUS JULIUS CÆSAR

som stodo under deras lydno, att sända hjälptrupper bestående av både fotfolk och rytteri. Vid underrättelsen härom låter han samla nödiga livsmedel och utväljer en lämplig lägerplats. Ubierna ger han order att föra sina hjordar och allt sitt bohag från lantgårdarna in till städerna, detta i hopp att hans barbariska och i krigskonsten oskolade fiender av bristen på livsmedel skulle lockas att antaga strid under ogynnsamma villkor; han ålägger vidare ubierna att skicka talrika spejare till suebernas land för att utforska vad som där förehades. De fullgöra också hans order och efter få dagars förlopp kunde de meddela: sedan sueberna av pålitliga sagesmän underrättats om romerska krigshärens styrka, hade hela folket och hela krigsmakten, såväl deras egna som den de uppbådat från sina förbundna, dragit sig tillbaka ända bort till sitt områdes yttersta gränser; där låg en skog av oerhört djup, som kallades Bacenis, denna sträckte sig långt inåt landet och låg som en naturlig gränsvall mellan cherusker och sueber, hindrande bådadera folken att anfalla och skada varandra; vid utkanten av denna skog hade sueberna fattat posto för att avvakta romarnas ankomst.

XI.

På den punkt, dit vi nu kommit i vår berättelse, synes det icke vara ur vägen att redogöra för seder och bruk i Gallien och Germanien samt för de skiljaktigheter, som därvidlag finnas mellan folken. I Gallien äro ej blott alla stater utan även alla härader och delar därav, ja nästan alla enskilda familjer splittrade i partier; ledare för dessa partier äro de män,