rättat ärende. Genom Cæsars ankomst hade sakläget ändrats, æduerna hade återfått sin gisslan, återvunnit makten över sina gamla lydstater samt tack vare Cæsar förvärvat nya sådana, och då nu de folk, som anslutit sig till deras förbund, funno sig åtnjuta bättre villkor och en rättrådigare styrelse än förut samt även i övrigt æduernas anseende och folkgunst starkt tillväxte, hade sequanerna måst uppgiva sin maktställning. Denna hade i stället övergått till remerna, ty då man såg, att dessa stodo lika högt i gunst hos Cæsar som æduerna, gåvo sig många, som till följd av gammal fiendskap ej kunde tänka på något förbund med de senare, såsom lydstater under remerna. Dessa vårdade sig också nitiskt om dem och lyckades på så sätt hävda den nya maktställning, de helt plötsligt hade vunnit. Sådant var alltså vid denna tidpunkt sakläget, att æduerna intogo den utan all fråga främsta platsen men närmast dem i värdighet kommo remerna.
XIII.
Överallt i Gallien finns det två samhällsklasser, vilka ensamma åtnjuta alla rangens och samhällsställningens företräden. Ty det lägre folket anses som föga bättre än slavarna, törs intet företaga sig på egen hand och får ej deltaga i några rådsförsamlingar. Många tvingas av hårda skuld- och skattebördor samt av de mäktigas oförrätter att giva sig i slaveri under de högbördiga. Dessa ha sedan mot dem alla de rättigheter, som tillkomma herrar gentemot slavar. Men för att återgå till de två ovannämnda samhällsklasserna, så utgöra riddarna den ena och druiderna den andra. De senare ha reli-
