XIV.
Druiderna slippa enligt gammal hävd gå i krig och erlägga icke liksom folket i övrigt några skatter utan åtnjuta frihet från militärtjänst och alla slags pålagor. Så stora förmåner måste locka många att ägna sig åt druidernas studium, antingen av egen drift eller på anmaning av föräldrar och släktingar. Efter vad det sägs, få de därvid lära sig en stor myckenhet vers utantill. Några stanna också ända till tjugu års tid på lärjungestadiet. Att anförtro vad som inläres åt skriften anses icke tillåtligt, medan man eljest i nästan alla livets förhållanden, både i offentligt och enskilt bruk, använder den grekiska bokstavsskriften. Detta förbud härrör, tror jag, av tvenne skäl, nämligen att man å ena sidan ej vill låta lärosystemet bliva känt för hopen och å andra sidan vill förebygga, att lärjungarna lita för mycket på skriften och försumma minnets uppodling; ty det händer onekligen många, att de tack vare det hjälpmedel de ha i skriften låta lärvilligheten och minnet förslöas. I sin förkunnelse lägga de särskild vikt vid läran, att själen icke förgås utan efter döden övergår från den ena människan till den andra; däri ligger, tro de, en mäktig eggelse till mannamod, i det ju dödsfruktan skjutes tillbaka. För övrigt syssla de mycket med undersökningar om stjärnorna och deras rörelser, om världens och jordkretsens storlek, om tingens väsen och om de odödliga gudarnas makt och väldighet samt undervisa däri sina lärjungar.
