XXXII.
Segnerna och kondruserna, vilka genom stamfrändskap och boningsort tillhöra de germaner, som bo mittemellan eburonerna och trevererna, skickade sändemän till Cæsar för att bedja honom ej anse dem för fiender eller tro, att alla germaner, som bodde hitom Rhenus, gjort gemensam sak; de hade icke haft en tanke på krig, icke sänt Ambiorix några som helst hjälptrupper. Sedan Cæsar genom att utspörja fångar tagit reda på, hur saken förhöll sig, befallde han dem att utlämna de eburoner, som möjligen tagit sin tillflykt till dem; gjorde de det, förklarade han sig ämna skona deras land. Därpå delade han sina trupper i tre avdelningar och sammanförde alla legionernas tross till Aduatuca. Orten med detta namn är en liten fästning. Den ligger ungefär mitt i eburonernas land, just där Titurius och Aurunculeius hade slagit läger för att övervintra. Platsen syntes honom lämplig i flera avseenden och icke minst därutinnan, att fästningsverken från föregående år kvarstodo oförstörda, varigenom anläggningsarbetet blev betydligt lättare för soldaterna. Till skydd för trossen kvarlämnade han den fjortonde legionen, en av de tre som han nyligen utskrivit och fört med sig från Italien. Befälet över denna legion och över lägret anförtrodde han åt Quintus Tullius Cicero och gav denne tvåhundra ryttare till förstärkning.
XXXIII.
Sin fälthär hade han som sagt uppdelat. Titus Labienus fick order att föra tre legioner till de trakter bortåt
