XI.
Då han följande dag anlänt till senonernas stad Vellaunodunum, började han, i syfte att ej lämna någon fiende bakom sig och att på detta sätt få spannmålstillförseln bättre tryggad, gå till anfall mot staden och inneslöt den inom två dagar med en belägringsvall. På den tredje dagen sändes från staden underhandlare om dagtingan; han befallde dem överlämna vapen, utlämna dragdjuren och ställa gisslan åt sexhundra personer. Till att draga slutlig försorg om detta kvarlämnade han legaten Gaius Trebonius; själv tågar han för att snarast möjligt hinna målet för sin marsch, till Genabus i karnuternas land. Då dessa först nyligen fått bud om Vellaunodunums belägring och ansågo att den affären skulle draga långt ut på tiden, höllo de som bäst på att utrusta den besättningsstyrka, som de tänkte skicka till Genabus för att värja staden. Inom två dagar hade han hunnit dit. Han slog läger utanför staden och då det redan var för sent att företaga något mer samma dag beslöt han att vänta till morgondagen med belägringen och gav blott order åt soldaterna att anskaffa vad därtill krävdes. Då staden Genabus ligger alldeles i närheten av en bro över floden Liger, fruktade han, att invånarna under natten skulle fly från staden och befallde två legioner att ligga på vakt i full rustning. Genaberna gåvo sig också litet före midnatt i tysthet ut ur staden och började gå över floden. Så snart Cæsar av sina spejare underrättades härom, låter han de legioner, som han befallt hålla sig rustade, bränna portarna och bana sig väg in. Staden erövrades och
