Sida:Galliska kriget 1927.djvu/23

Den här sidan har korrekturlästs
13
GALLISKA KRIGET — FÖRSTA BOKEN

närmaste vägen över Alperna. Där söka centronerna, grajocelerna och caturigerna, som besatt de högsta punkterna, hejda härens tåg. Men sedan dessa i en mängd strider blivit slagna, anländer han efter sju dagars marsch från Ocelum, den hitre provinsens bortersta stad, till vocontiernas land i den bortre provinsen. Därifrån för han sin här till allobrogernas och från allobrogernas till segusiavernas land. Dessa bo närmast utanför provinsen på andra sidan Rhodanus.

XI.

Helvetierna hade redan fört sina skaror genom passen och genom sequanernas land samt framkommit till æduernas land, där de nu härjade åkerfälten. Då æduerna ej kunde värja sig och sitt emot dem, skicka de sändebud till Cesar för att begära hjälp: så väl förtjänta hade de dock vid alla tillfällen gjort sig av romerska folket, att ej dess krigshär borde snart sagt stå och se på, när deras land härjades, deras barn bortfördes i slaveri, deras städer stormades. Vid samma tid sända ambarrerna, æduernas vänner och stamförvanter, bud till Cæsar, att deras åkrar redan förhärjats, och att de blott med svårighet skyddade sina städer mot fiendens anstorm. Likaledes kommo allobrogerna, som hade sina byar och lantegendomar på andra sidan Rhodanus, flyende till Cæsar och försäkrade honom, att frånsett marken, där deras lantgårdar stått, intet lämnats dem övrigt. Inför sådana omständigheter vart det klart för Cæsar, att han ej kunde vänta, tills helvetierna över bundsförvanternas i grund förhärjade länder, hunnit framtränga till santonerna.