håll och uppsöka det å förvaringsplatserna; alla, som det gjorde kunde dagligen nedgöras av deras ryttare. För övrigt måste var och en åsidosätta all omsorg om gods och guld, när det som här gällde livet; byar och gårdar måste nedbrännas runtomkring Boja och det så långt bort som romarna kunde tänkas ströva för att skaffa sig foder. Själva hade de tillräckliga förråd därav, då de alltid kunde räkna på hjälp från dem, i vilkas land kriget för tillfället fördes; romarna skulle antingen duka under av brist på näringsmedel eller nödgas under ständig livsfara ströva allt längre bort från lägret, och det kom ju på ett ut, om man nedhögge dem eller berövade dem de förråd, utan vilka kriget ej kunde föras. Dessutom måste de städer nedbrännas, som ej genom sitt läge eller sina fästningsverk voro absolut skyddade mot all fara, ty eljest blevo de antingen gömställen för de landsmän, som ville undandraga sig krigstjänsten, eller skaffa romarna tillfälle att där hämta proviantförråd och byte. Funne de allt detta svårt och bittert, måste han dock anse det mycket värre, om deras barn och hustrur släpades bort i slaveri, och de själva dödades; ty sådant bleve självklart de besegrades öde.
XV.
Denna hans mening godkändes enhälligt, och på en enda dag antändes tjugu biturigiska städer. Samma öde vederfors andra folks områden. Åt alla håll kunde eldsvådor skönjas; och hur djupt än alla sörjde däröver, funno de likväl tröst i övertygelsen att de efter den redan så gott som vunna segern snart kunde återställa
