lingonerna brev och bud, att dessa varken skulle bispringa dem med livsmedel eller med något annat; om de hjälpte dem, skulle han behandla dem på samma sätt som helvetierna. Själv återupptog han efter de tre dagarnas förlopp med hela hären förföljandet.
XXVII.
Lidande brist på allt tvungos helvetierna att sända underhandlare om dagtingan. Då dessa träffat samman med honom under marschen och därvid kastat sig till hans fötter samt i bönfallande ordalag tiggt och bett om fred. samt han å sin sida befallt, att helvetierna skulle avvakta hans ankomst på den plats, där de då befunno sig, gjorde de som han sade. Sedan Cæsar anlänt dit, avfordrar han dem gisslan, vapen och de slavar, som flytt till dem. Medan de hopletade och sammanförde allt detta, blev det natt; knappt hade den inbrutit, förrän vid pass sextusen människor ur en av deras kantoner — kallad den verbigenska — antingen drivna av fruktan att de skulle straffas med döden, sedan vapnen utlämnats, eller dårade av hoppet, att de i en så stor mängd kapitulanter skulle alldeles förbises eller åtminstone kunna fly oförmärkt, lämnade helvetiernas läger och styrde färden mot Rhenus och germanernas land.
XXVIII.
Då Cæsar sporde detta, sände han de folk, genom vilkas länder de tågade, befallning att uppsöka och hejda dem, så sant de ville stå skuldlösa gentemot
