vore starkare än fruktan eller tvärtom. Och om ingen annan följde honom, så skulle han ändå draga i fält följd blott av tionde legionen, på vilken han fullt litade, och göra denna till sitt livgarde. — Denna legion hade Cæsar visat särskild ynnest och till dess mod hyste han orubblig tillit.
XLI.
Efter detta tal skedde ett rent förunderligt omslag i sinnesstämningen, alla grepos av iver och lust att draga ut i kriget, och tionde legionen framförde först av alla genom krigstribunerna sitt tack till Cæsar, för att han om den bildat sig ett så fördelaktigt omdöme. Därefter träffade även de övriga legionerna avtal med sina krigstribuner och högst uppsatta centurioner, att dessa skulle lämna Cæsar tillfredsställande förklaringar: de hade aldrig känt vare sig tvekan eller fruktan, ej heller ansett att de och icke fältherren hade att träffa de avgörande besluten i kriget. Sedan Cæsar godtagit denna deras förklaring och låtit Divitiacus —ty på honom litade han mer än på någon annan — taga reda på en omväg, som väl var mer än 50 milier lång, men som tillät honom föra fram sin här över öppna marker, gav han, som han förut tillkännagivit, vid fjärde nattväkten uppbrottsorder. På sjunde marschdagen — han hade tågat utan uppehåll — underrättades han av spejare, att Ariovistus’ trupper befunno sig på 24 miliers avstånd från de våra.
