Sida:Galliska kriget 1927.djvu/55

45

GALLISKA KRIGET — FÖRSTA BOKEN

i den tron hade han i vart fall bett därom. Om genom romerska folkets ingripande skatten utebleve och de, som givits honom till gisslan, återtoges, skulle han undanbedja sig romerska folkets vänskap lika ivrigt som han eftersträvat den. Och att han droge så många germaner över till Gallien dikterades av hänsyn till hans egen säkerhet, ej av någon avsikt att angripa Gallien; beviset härför låge däri, att han ej kommit dit om han ej kallats, och ej själv börjat krig utan blott värjt sig mot dem som började. Han hade varit längre tid i Gallien än romerska folket. Aldrig förrän nu hade en romersk krigshär lämnat galliska provinsens gränser. Vad ville Cæsar egentligen? Varför inträngde han på Ariovistus’ marker? Han hade denna del av Gallien till sin provins liksom romarna hade sin där nere. Liksom man med skäl skulle säga nej till honom, om han ville intränga på vårt område, så vore det oskäligt av oss att störa honom i hans rättsutövning. Och vad anginge det där talet, att æduerna av romarna fått titeln bröder, så vore han ej så rå eller så okunnig om förhållandena, att han ej visste, hurusom æduerna varken hjälpt romarna i senaste kriget mot allobrogerna eller själva utbett sig romerska folkets hjälp i de strider de fört mot honom och mot sequanerna. Han hade allt skäl att misstänka, att Cæsar under masken av en låtsad vänskap hölle sin krigshär i Gallien blott för att undertrycka honom. Ville denne icke utrymma hans område och föra krigshären med sig, skulle han ej betrakta honom som vän utan som fiende. Och lyckades han döda honom skulle han röna stort tack från många högbördiga och högt uppsatta män i Roma: det hade han erfarit genom direkta bud från just dem,