Sida:Galliska kriget 1927.djvu/67

Den här sidan har korrekturlästs
57
GALLISKA KRIGET — ANDRA BOKEN

rådighet och klokhet enligt samfällt beslut fått sig överledningen av kriget anförtrodd; de hade tolv städer och lovade uppställa 50 tusental väpnade män. Lika många utlovade nervierna, som belgerna själva ansågo för den vildaste av deras stammar; de bo ock längst avlägset; 15,000 uppsatte stubaterna, ambianerna 10,000, morinerna 25,000, menapierna 7,000, caleterna 10,000, veliocasserna och viromanduerna lika mycket, aduatukerna 19,000, condruserna, eburonerna, cæroeserna, pæmanerna, vilka brukade sammanfattas under namnet germaner, utgjorde trodde remerna 40,000.

V.

Cæsar bad remerna i ett av välvilja präglat tal vara vid gott mod; han tillsade dem sända hela sitt råd till honom och lämna honom de förnämsta männens barn som gisslan. Dessa krav fullgjorde de punktligt till den utsatta dagen. Själv utvecklade han ivrigt och manande för æduern Divitiacus, vilken fördel det skulle vara för fosterlandets sak och för deras gemensamma välfärd, om fiendens skaror kunde splittras, så att man ej behövde drabba samman med en så väldig mängd på en och samma gång. Detta kunde vinnas, om æduerna läte sina trupper inrycka i bellovacernas område och började förhärja deras åkrar. Med detta uppdrag bortsänder han honom. Sedan han av utsända spejare och av remerna förnummit att belgernas alla häravdelningar samlats å den utsedda platsen och nu ryckte an mot honom samt redan vore ganska nära, skyndade han att föra sin här över floden Axona, som genomflyter remernas yttersta gränsmarker och slog där läger.