Sida:Galliska kriget 1927.djvu/70

Den här sidan har korrekturlästs
60
GAIUS JULIUS CÆSAR

gick i slätten lät han från vardera kortsidan av denna kulle draga en grav av vid pass tvåtusen fots längd vinkelrätt mot kullens längdriktning[1] och uppförde vid dessa gravars slutpunkter skansar, där han placerade sina tunga skyttepjäser, så att ej fienden med hjälp av sin överlägsna massa skulle under striden kunna kringränna hans trupper från sidorna. Sedan detta utförts, kvarlämnade han de två legioner han senast utskrivit i lägret, och uppställde de sex övriga legionerna framför lägret i slagordning. Även fienderna utförde sina trupper ur lägret och uppställde dem till strid.

IX.

Mittemellan vår och fiendens krigshär låg ett mindre kärr. Fienderna avvaktade, om de våra skulle övergå detta; de våra stodo å sin sida kampfärdiga och väpnade för att, om dessa först skulle söka komma över, anfalla dem, medan de ej voro stridsfärdiga. Under tiden utkämpades en rytteristrid i mellanrummet mellan de båda slaglinjerna. Då ingendera parten ville göra början med övergången, återförde Cæsar, sedan rytteristriden utfallit till de våras förmån sina trupper till lägret. Fienderna däremot ilade omedelbart från den plats, där de stodo, till floden Axona, vilken som nämnts låg bakom vårt läger. Sedan de där funnit ett vad, sökte de överföra en del av sina trupper i avsikt att, om möjligt, storma den bro-

  1. Att döma av de grävningar Napoleon III låtit företaga å slagfältet vid Aisne synes detta ställe böra tolkas sålunda att en grav gick fram från lägrets främre vänstra hörn i riktning mot det framför liggande träsket, en annan från dess bakre högra hörn i riktning mot den bakom liggande floden Aisne.