Kap. III.
Förlustelseställen.
Trånga gränder. — Norreport och Brunkeberg. — S:t Clara gärde. — Kungsträdgården. — Jungfruträdgården. — Lustdal. — Humlegården. — Örtagårdar på Södermalm. — Mosebacke. — Strömparterren. — Barnhusgården. — Nya Komiska teatern. — Concerts à la Musard. — Beyers trädgård. — Värdshus söder- och norrut. — Norra Tivoli. — Djurgårds Tivoli. — På Kungsholmen. — Kirsteinska trädgården. — Montagnes Russes.
Det har naturligtvis icke varit endast vid folkfesterne som stockholmarne velat roa sig. Arbetet kräfver oftare återkommande förströelser, och invånarne i vår hufvudstad hafva sedan gamla tider gjort sig kända för att icke förakta de tillfällen till nöjen som kunnat erbjuda sig som en vederqvickelse efter de stränga mödorna.
Några andra förlustelseställen inom stadsmurarne än de vanliga förfriskningslägenheterna tyckas just icke hafva funnits i stadens äldre tider. Der var icke rum för sådana. Mellan »Långgatan västan mur» och den motsvarande på östra sidan voro stadsbornas hus så sammanträngde, att der icke gafs stort svängrum, ej ens på sjelfva »Stortorget» som, oaktadt sitt namn, var så litet, att borgarena, då de skulle samlas till allmän rådstufva, trängdes omkring skampålen, hvilken visserligen bjöd på kostnadsfria nöjen för hopen, men likväl aldrig varit ansedd som förlustelseställe.
Man hade nog plats att på det torget hugga hufvudet af några dussin personer på en gång, och Kristian den andre begagnade sig deraf så långt utrymmet medgaf, men till folknöjen af gladare slag har torget sannolikt icke ofta varit vittne.
Jerntorget, också ett gammalt torg, var ännu mindre, fastän Kristian ej heller här underlät att resa en galge, kanske såsom särskild uppmärksamhet mot borgmästaren Gorius Holst, hvilken bodde vid det torget och der hade äran att hos sig se konungen som gäst.
Korntorget var visserligen rymligt nog, men det låg utanför stadsmuren och der skulle köpenskap idkas.
