Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/120

Den här sidan har korrekturlästs
106
FÖRLUSTELSESTÄLLEN

buskfrukter så mycket man förmådde, dock endast till »spisning på stället».

Det första egentliga förlustelseställe af någon betydenhet på Södermalm var Mosebacke. Hvem som gifvit platsen dess namn vet man icke, men man känner, att der 1646 stått en väderqvarn, som kallades »Mosis qvarn». Detta finnes antecknadt i en af stadens äldre tomteböcker. Backen nämnes äfven »Mose-Berg», och der fans åtminstone i förra hälften af 1700-talet ett salutbatteri. År 1762 nämnes qvarnen »Hökan», men om denne är den samme som Moses qvarn, vet man icke. »Hökens gränd» torde stå i något sammanmanhang med qvarnen Hökan. Trakten var för öfrigt föga bebygd, men sattes genom långa trappor i förbindelse med Stadsgården (fig. 44).

Fig. 44. Södra bergen åt Saltsjösidan. Efter Elias Martin.

År 1773 nämnes kapten Grund som egare af tomten och huset å Mosebacke, som han inköpt af skoflickaren Johan Berg. Ett par år derefter vardt då varande assessorn i Collegium medicum, professorn, sedermera kungl. arkiatern och ordföranden i Sundhetskollegium David von Schulzenheim genom köp egare af stället och förbättrade det betydligt, i synnerhet genom vackra trädgårdsanläggningar.

Af en tomtkarta från 1787 finner man, huru helt olika trakten då såg ut mot i vår tid. Kartan är upprättad af stadsingeniören Hieron. von der Burg, som afmätt källarmästaren Peter Fogelmarcks två tomter vid den s. k. »Mosis Backe», mellan Fiskaregränden och Lilla Glasbruksgatan, hvilka tomter Fogelmarck 1784 tillhandlat sig af fackelmakaren Johan Frantz för 1,333 rdr 16 sk. Specie.

På södra, d. v. s. öfra delen af Fogelmarcks stora trädgårdstomt hade staden tänkt uppföra ett vårdtorn, och stadsingeniören förklarar i sin kartan åtföljande afmätningshandling, att det förbehåll är