Aug. 1850. Der bjöds på tivolinöjen af alla slag, och allmänheten infann sig strax för att njuta af dem. Musik fattades naturligtvis icke. Inträdesafgiften var i början 8 sk. banko. Stora »karnevalsfester» voro ej sällsynta, anordnade af Charles och François Rappo, och då gjorde Antonio Bono den »förfärliga promenaden genom luften», på lina från marken till högsta toppen af rutschbantornet. Charles Rappo företog »luftfärder på den höga väderqvarnen». Antipoden Homuth besteg en upprätt stående mast, på hvars skarpa spets han stälde sig på hufvudet oeh försvann i fyrverkeri, men kom igen i bengaliska eldar. Skulle det vara riktigt storståtligt, så fick man höra skildring af ett fältläger på Ladugårdsgärdet, stor militärisk tonmålning af P. Streck, kungl. bayersk musikdirektör. Hela stället lyste då i »orientaliska och bengaliska» eldar, utom den vanliga upplysningen.
Samma år som Djurgårds-Tivoli öppnades, uppkom eldsvåda der vid Josefinafesten, och Liphardts vaxkabinett, som der förevisades, smälte ned. Skadan på sjelfva Tivoli var dock snart botad, och nöjena fortsattes, i det Tivoli ett par dagar derefter åter öppnades med en karnevalsfest af gamle Gautier. Men »tivoli-idén» tycktes ej heller här vilja utveckla sig till något folkbehof: förlustelsestället i sin ursprungliga form upphörde och öfvergick till det inskränkta mått, hvaruti det ännu finnes. Med det nu varande Tivoli på Djurgården har gamla Stockholm ingenting annat än en del af sjelfva platsen gemensamt.
⁎
