sjelfförnöjelsen och den vidunderliga, allt afväpnande tilltagsenheten. Denna grofva fars, hvaruti stundom åskådaren sjelf blef mot sin vilja medspelande, företedde en sysselsättning, som, i brist af någon bättre, anlitades af personer med en mindre grannlaga känsla; och hade den icke inneburit något karakteristiskt, så skulle ej minnet deraf varit, efter ett 20-tal af år, så lifligt och så allmänt».
Den i senare tider ryktbaraste gatuvirtuosen var utan tvifvel Blinda Kalle (fig. 52). Flertalet af de stockholmare som nu hunnit några och tjugu år minnas honom, och likväl finnes det högst få som veta eller någonsin vetat hvad mannen egentligen hette. Äfven Blinda Kalle hade dock ett borgerligt namn.
Karl Johan Ström hette han, och han var född i Husby Långhundra socken i Upland 1818. Han afled i lunginflammation den 16 Juni 1864 i huset n:o 1 Lilla Bryggaregränd, i den gård som kallas »Lambyska verket» och som bildar en kil mellan Norrlands- och Stora Humlegårdsgatorna.
Detta är ju allt som man behöfver veta om den blinde spelmannens samhällsförhållanden. Hans konstnärsomständigheter äro af större intresse. Under 38 år gick han omkring på Stockholms gator och spelade fiol. Redan vid åtta års ålder gaf han sin första solokonsert på Karl den trettondes torg. »Han är den moderniserade och förädlade Filikromen, han är den genuina folkfiolen», yttrade någon om honom få år före hans död. Blinda Kalle egde ett fint musikaliskt öra och behöfde blott en enda gång höra ett stycke för att genast spela det. Så snart någon ny opera gafs på kungl. teatern, var han der, vanligtvis på vinden, och lyssnade uppmärksamt. Dagen derpå fingo Stockholms gator och gränder höra hvad Blinda Kalle hört aftonen förut, och det var ett troget återgifvande af operans melodier. Illustrerad Tidning innehåller i slutet af 1860 en, af Blanche gjord skildring af Blinda Kalle, ur hvilken vi anföra följande:
»Han ger konserter i solbadd, regn och snöyra och alltid med samma säkerhet, färdighet och smak. Hans instrument är ingen
