Bland de mest omtyckta af alla gatans föreställningar torde väl Marionetterna vara. När de kommit till Sverige är osäkert, men före 1731 hafva de säkert funnits, emedan en kunglig förordning af det äret anbefaller »att Comedianter och Marigenet Spelare Lindantzare och dylike betala för hwarje gång de agera 6 dr Kmt pr gång till Rasp- och Spinnhuset». Den som vill söka igenom de gamla spinnhusböckerna (i Kommersekollegii och Kammarkollegii arkiv) skall finna namnen på mången numera förgäten marionett-storhet. Under Gustavianska tidehvarfvet blomstrade de på Djurgården. I Hallmans ballett »Casper och Dorothea» sjunges i introduktionskören:
Så Marjonetters dans på lystna hjertan rår,
Att det förtjust från Skepp och Vofflor går;
antydande dermed marionetternas stora popularitet. Att röra i detta nöjes historia är detsamma som att gå tillbaka till Rom och Grekland, och det ämna vi inte på några vilkor göra; vi vilja blott anmärka, att förlustelsen är urgammal som teatern och att den ännu för några år sedan var mycket populär på Djurgårdsslätten, då den så kallade Kasperteatern derstädes egde bestånd. Det är om stockholmarnes oförgätlige Kasper, Mosi Kasper, vi vilja utbreda oss något efter de källor som stå oss till buds. Kasper-Häusermann har benäget meddelat oss sin sjelfbiografi, och ur densamma torde vi få meddela följande:
