sin idé till Faust. Detta dockspel, som härleder sig från ett under 1600-talet uppfördt drama (hvilket är förloradt), åskådades af Gœthe i Strassburg 1769 och gifves än i dag i Tyskland. Första aktens första scen skall gifva ett begrepp om dockspelets och tragediens förhållande till hvarandra.
(Rum med många folianter).
Faust (sitter wid ett bord, på hwilket en bok ligger uppslagen). Så långt har då jag, Johannnes Faust, kommit med min lärdom, att jag måste rent blygas för mig sjelf! Öfwerallt skrattar man åt mig; ingen läser mina böcker, alla förakta mig. Jag skulle bra gerna wilja bli fullkomlig! Derför har jag beslutit informera mig i Negromantien.
En Ande (med rå basstämma, osynlig). Öfvergif studium theologicum och gå på med studio negromantico, om du will blifwa lycklig och fullkomlig på jorden.
(Fausts) Genius (osynlig, i hög diskant). Öfwergif Studium negromanticum och gå på med Studio theologico.
Faust (uppspringande från stolen). Underbart! Jag will dock närmare lyssna till de båda rösterna! Du till höger, hwem är du?
Genius (osynlig som förut). Din Skyddsande.
Faust. Ja, himmelens omsorg är dock något wackert! Men du till wenster, hwem är du?
Anden (osynlig). En utsänd från Plutos rike, hwilken kommer för att göra dig lycklig och fullkomlig i den öfre werlden.
Faust. O, huru angenämt klingar icke detta ord “fullkomlig!“ Detta är min enda önskan. Röst från höger, lemna mig! Och dig från wenster wäljer jag till min blifwande ledsagarinna!
Genius (som förut). We din arma själ!
Anden (tillsammans med en mängd röster från helwetet, skrattande). Ha! Ha! Ha! Ha!