Till förevisningarna ännu mer än till de teatraliska nöjena måste konstberidarnes föreställningar räknas. Så länge ringränningar och tornerspel ännu idkades som adliga idrotter, och folket ej sällan tillläts att som åskådare vara vid dem närvarande, hörde man icke talas om konstridning såsom yrke, och manégeföreställningar visste man icke af. De förekomma dock allt oftare på sjuttonhundratalet, synnerligen mot århundradets slut, och vi hafva redan omnämt konstberidaren Lailsons och hans sällskaps m. fl. uppträdande på Barnhusgården. Någon synnerligt uppmärksammad efterträdare tyckes Lailson icke haft, med undantag må hända af den här ofvan likaledes omtalade Louis Chiariny, förr än fransmannen Foureaux med sällskap inträffade i Sverige. Under sommaren 1824 erhöll han tillåtelse att i riket inkomma och att begifva sig till Stockholm samt vardt med ett pass af den 11 Juli nämda år försedd. Sällskapet tyckes dock hafva under sommaren och hösten uppehållit sig i landsorten. Först i December anmälde Foureaux sig att under vintern gifva föreställningar i hufvudstaden, men då svarade öfverståthållarembetet, att passet hade afseende på endast sommartiden samt afslog hans begäran att här få uppträda. Truppen fans för tillfället i Norrköping,
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/151
Den här sidan har korrekturlästs
137
GATMUSIK OCH FOLKNÖJEN
