och öfverståthållarembet nekade den att fortsätta resan till Stockholm. Näst följande år infann sällskapet sig här utan hinder från de stockholmska myndigheternas sida, och Foureaux vardt en mångårig gäst här, mycket omtyckt af Stockholms allmänhet.
Han var dock icke utan medtäflare. Redan 1828 fick konstberidaren Gauthier tillstånd att på Djurgården visa sin skicklighet och att uppföra en manége. Samma år hade en annan konstberidare, Kuhn, erhållit en plats i granskapet af Hasselbacken, egentligen dock för att der uppföra ett ridhus och gifva undervisning i ridkonsten. Det var mellan Kuhns och Gauthiers områden, som konditor Pohl året derefter anlade sitt schweizeri. År 1833 skaffade Foureaux sig tillstånd att på den plats som Kuhn innehaft bygga en manége för förevisningar inom den »högre ridkonsten», men också för lindansning och akrobatiska prof. Sex år derefter fick en tredje fransman, Tourniaire, också idkande samma »konst», tillstånd att på samma ställe sätta upp en mycket större manégebygnad. För platsen skulle han betala 300 riksdaler årligen samt dess utom för hvarje föreställning till kungl. teatern erlägga en särskild afgift, hvilken vanligen steg till 200 riksdaler banko och derutöfver.
Sedan Foureaux försvunnit från Stockholms synkrets, täflade Gauthier och Tourniaire i många är om allmänhetens gunst, till dess ett nytt sällskap, under anförande af direktör Guerra, kom med nya föreställningar eller som allmänheten åtminstone inbillade sig vara nya.
Den gamla Gauthierska manégen refs ned, men ännu många år efter dess borttagande syntes på Djurgårdsslätten, midt emot ingången till Tivoli, ett stort cirkelformigt märke i marken, der intet gräs ville växa och som antydde området af den forna arenan. Den Tourniairska manégen brann natten efter 1 Maj 1847. Redan i Februari samma år hade maskinmästaren C. Mothander erhållit riksmarskalksembetets resolution på öfverlåtelse till 1851 års slut af den plats hvarå nyss nämda manégebygnad var uppförd, och den 24 Juli 1847 fick Mothander rättighet att uppföra en ny manégebygnad, i hvilken sedermera många konstberidarsällskap uppträdt till stockholmsallmänhetens förlustande.
⁎
Lindansare hafva sedan gamla tider förekommit än här än der i Sveriges hufvudstad, men deras namn hafva sällan gått till efterverlden. Från förra århundradet nämnas dock Troni & C:o samt luftspringarne Lion och Albertus. Den sist nämde gaf för hundra år sedan många föreställningar, dels på Djurgården, dels i Loiska
