Ett bref börjar sålunda: »Vänskap och Broderskap! Vi Mächtigaste Kejsare till Krims stol och tron, Mehemet Gerey Cham, hvars Majestät sträcker sig till verldens yttersta dag, skicka Hans Majestät Konungen af Sverige såsom vän och broder, vår helsning ...»
Nämda folkslags ambassadör öfverlemnade till H. M:t en båge med tre pilar och en tandpetare af trä. Så berättar 1600-talets illustrerade tidning Theatrum Europæum. Bågen torde återfinnas i Lifrustkammaren, men tandpetaren lär, dess värre, vara bortkommen. Som erkänsla för den erbjudna vänskapen tilldelades ambassaden 3,000 gylden.
År 1669 förnyades den knutna vänskapen, och en ambassad af 12 personer under ledning af den 18-årige Jasilanus Aga. Han förärade majestätet en usel häst och en båge. Följande året hade två tartariska sändebud, »gamla smutsiga menniskor», audiens. Deras ärende bestod i att förklara, det deras herre vore mycket glad öfver Hans Majestäts goda helsa. De öfverlemnade en sabel och en dålig häst som måste nedslagtas, erhöllo 3,000 gylden och fri återresa, emedan deras vistelse i hufvudstaden började antaga en oroande långvarighet. Om de tillika erhöllo någon vink om det opassande i sådana slags ambassader, berättar icke krönikan, men det goda förhållandet med tartarerna synes icke ha vuxit i vänskaplighet efter hvad man sedan fick se under Carl XII:s krig.
År 1687 funnos perser i Stockholm, hvilka hemföljde ambassadören Fabritius. Några af dessa lära ha stannat i staden och efter ingångna äkta förbindelser gifvit upphof åt en ännu lefvande slägt, hvars persiska härkomst bör kunna spåras i namnet.
Turkar besökte Stockholm 1650, 1671, 1727, 1733 och 1773. Den siste var en sjöröfvare från Tripoli som var här för att preja svenska staten, hvilket äfven lyckades. Ambassadören var mycket populär till en början, men när han dröjde för länge blef han hatad.
