Varinas i näsborrarne och steg upp. Han öppnade fönstret och tog en öfverblick öfver taflan. En lätt dimma låg utbredd öfver Ladugårdslandsviken, så att endast toppen syntes på den utanför Skeppsholmen förtöjda Vakt-Jachten. Holmqvarnen stod och sof på Blasieholmens södra udde; salutbatteriet på Mose-Berg blänkte af solens första svaga strålar, men Catharinæ fem tornspiror stodo redan tända som
en armstake. Herr Leonhard stack ut hufvudet mellan sina Holländska tulpaner, som stodo i Delftska Fayanspottor i fönstret, och tittade ner år Kammeckerska enkhuset på Grefgatan,[1] der valnötsträden gått i knopp; han tittade längre åt öster bort åt Djurgårdens Surbrunn, bakom hvilken solen just nu knogade sig fram. Herr Leonhard gick och lade sig i sängen igen nöjd med sina anstälda iakttagelser, men sömnen hade vikit ifrån honom. Han låg en stund och stirrade på sina Gyllenläder-tapeter (fig. 2), hvilka han köpt efter
- ↑ Sedan Veterinärinrättningen.
