De två följande dagarne användes till förberedelser; och den 20 Oktober försiggick sjelfva kröningen i Storkyrkan, der Johannes Mathiæ höll predikan. Vid tillfället sjöngs bland annat Veni Sancte Spiritus.
Derefter gafs stor middag. Ridderskapet fick äta i matsalen, presterna i vestra fyrkanten, borgarena i förmaket för rådkammaren, och bönderna på »giliestugan». Presterna fingo ett berömligt tractamente och voro tillsammans till klockan fyra efter midnatt. Kröningsoxe, och vin ur tre springbrunnar tilldelades folket.
Dagen derpå hölls gästabud, och natten efter funnos tio menniskor ihjelslagna på gatan.
På de fester och lustbarheter som sedan följde har riksdagsmannen, pastor Jonas Petri i Hassle gifvit ganska oskyldiga skildringar i en dagbok (Skoklosters Bibl. Utg. i Hdlr rör. Skand. Hist. 22.) hvilka visa huru den lärda drottningens allegoriska balletter och upptåg gingo till sin andemening förlorade för massan.
Den 24 Oktober höll hertig Carl upptåg på rännarebanan,[1] och begynte det klockan tio förmiddagen och varade intill mörkret. Först red hertigen med sitt folk, hvilka alla hade lansar i händerna. »Näst dem följde tre gröna menniskor i skogsråds liknelser, klädda i qvinfolks kläder. Derefter följde en vagn, som gick sjelf, och voro inga hästar före; der uti satt en som hade eld, hvilken brann som ett bloss. Der uppå stod ett beläte på en fot och hade en fana i handen. Kom strax derefter en annan ganska stor vagn, der uti satt en som var förklädd och underlig att se uppå. Sist efter detta kom ett stort berg gåande och skriande; der uppå suto ock månge förklädde menniskor i gröna och andra kläder. Till det yttersta redo de till rings en lång stund, och der med var det beslutit».
Detta upptåg, af hvilket vår gode pastor icke synes hafva fattat den djupa betydelsen, hade följande lärda titel:
»Lycksalighetenes Ähreprackt Uppå then Stormæcktigste Drotnings Christinæ Höghprijsslige Cröningsfest, förd af Ridder Eudemon och hans trogne Gesäller Philander och Dorisel».
Författaren var Georg Stjernhjelm, hvilken äfven till samma tillfälle skrifvit Virtutes Repertæ The igenfundne Dygders Uptog.
Härmed ett prof på hans kröningspoesi ur Lycksalighetenes Äreprackt. I förste Inträd föreställes Örlig och Krigsguden Mars till häst anqvickande manskapen till krigsöfningar.
Ey, du skadlige fred! Ungdoms förderflige Vällust!
Manlige hjertans vank! Ett fel för modige hjeltar;
Till all laster ett upphof, fostermoder i odygd;
- ↑ Nu ungefärligen Nya Elementarskolans gårdstomt.
