Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/173

Den här sidan har korrekturlästs
158
GRATISNÖJEN

Kongl. Nummer-Lotteriets Numror säkrast svara mot hvarje dröm. Fri öfversättning från Fransyskan af C. Moberg». Flera upplagor utkommo, den sista tryckt i Linköping 1824. Samtidig är en i Stockholm tryckt »Fullständig och af erfarenheten befunnen säker Drömbok för Lotterispelare i allmänhet». Ännu 1843, således tre år efter nummerlotteriets upphörande, utkom en »Drömtydare», som angaf lotterinummer.

Meh huru skulle man alltid kunna hålla reda på de sjutton dragningsdagarne? Äfven för den saken hade kungl. direktion sörjt, i det hon gaf ut en Kongl. Svenska Nummer-Lotteriets Almanach som i sitt kalendarium särskildt påpekade dragningsdagarne och för öfrigt innehöll förteckning på lotteriets direktörer och tjenstemän, uträkning af vinsterna o. s. v. samt i alla årgångarne, ända till lotteriets ändalykt, ett upprepande af den nådiga instiftelsekungörelsen af den 16 April 1771.

Fig. 68. Frimurar-Barnhusbarn.

Ändtligen inträffade den lifligt efterlängtade onsdagen. Då njöt man af det egentliga gratisnöjet. Redan på förmiddagen infann man sig på Slottsbacken och tog i betraktande tillrustningarna utanför Indebetouska huset. Det var just på samma plats, der en stor trädgård fordom funnits, den af hvilken Trädgårdsgatan (i Staden) fått sitt namn. Nu var det slut med trädgården, och handelsmannen Isaac Breants hus, till hvilket den hört, hade från sin siste enskilde egare, politi-borgmästaren Johan Indebetou, inlösts för kronans räkning, Huset, som ännu i dag kallas det Indebetouska, hade användts till många olika ändamål. Der voro en tid slottskansliet, krigsexpeditionen m. m., men utanför, åt Slottsbacken till, restes hvar tredje onsdag en tribun på hvilken nummerlotteriets direktion tog plats, och under trumpetstötar, basunlåt och trumhvirflar från en särskild liten läktare, der gardesmusiken bidrog till det festliga intrycket, började och fortgick högtidligheten. Ett storartadt lyckohjul tog uppmärksamheten i främsta rummet i anspråk, men de som vakade öfver lyckans rullande hjul voro äfven förtjenta af att tagas i betraktande. Bland dem såg man många gånger skalden Gyllenborg, skalden Leopold (medlem af direktionen ända från 1796 intill sin död) och andra förnämlige män, presidenter och statsråd, såsom Gabriel Poppius (från 1814 ordförande i direktionen), Matthias Rosenblad, C. D. Skogman, m. fl.