då dragningen sin början har.
Nu vrides hjulet om. — En bullrande fanfare
uppstämmes, till signal, af pukor och trumpeter;
(ty fastän Lotteri’t publikens pengar tar
ger den likväl en tröst mot spelets vidrigheter.)
Ur hjulet nummern dra’s och långsamt ropas opp.
I hvarje anletsdrag röjs fruktan eller hopp.
Med sedeln i sin hand står spelaren och följer
med hörsel och med syn den utgång spelet får.
Dels med ett tillgjordt lugn sin bittra harm han döljer,
dels i hans fikna blick man röjer glädjens spår.
Jag der en herre ser, ej mycket nöjd till sinnes;
han ej ett utdrag har, och dragningen är slut.
Han svär, att sådan tur, som hans, omöjligt finnes:
ty han har trettiosex och trettiosju kom ut.
Men se på den Mamselln, med nya sidenhatten,
som nyligt på kredit uti en bod hon fick
och nu betala tänkt! Se hennes vreda blick!
Den stackarn drömde sig tre numror härom natten,
men hela vinsten är för hin!
o. s. v., o. s. v.
Men allt förgår, och äfven det kungl. svenska nummerlotteriets dragningar upphörde en gång. Allt flera och starkare röster hade höjt sig mot staten såsom spelhusvärd. Tidningarna klagade högljudt och ifrigt öfver det sedeförderfvande och för mången olycksbringande i hela den kungliga lotteri-inrättningen. Man anförde allt flera exempel på personer som genom att spela på lotteriet ruinerat sig sjelfva och sina familjer, och allmänt talades om en brukspatron Borgenström som ärfde 80,000 rdr banko efter sin far, spelade bort hela sin förmögenhet och hängde sig. År 1839 utkom en hos Samuel Rumstedt i Stockholm tryckt flygskrift, kallad »Lotteri-Spelarne eller Nummer-Lotteriets hemligheter uppdagade», hvilken väckte mycket uppseende och väl i sin mån bidrog till stärkande af åsigten om den kungliga inrättningens skadlighet.
Under 1840 års riksdag afläto rikets ständer en skrifvelse om det kungl. nummerlotteriets upphörande, och ehuru den kungl. förordningen derom ej utkom förr än långt fram på 1841 (den 4 Juni), fans lotteriet likväl ej till längre än med 1840 års utgång. Brudgåfve-fonden öfverflyttades då på Riksgäldskontoret.
Den 16 December 1840 var det sista gången som detta gratisnöje bestods Stockholms allmänhet. Då försiggick den 1,143:dje dragningen.
⁎
