Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/182

Den här sidan har korrekturlästs
167
GRATISNÖJEN

aldrig varit riktigt omtyckte af de öfriga stockholmsborna, förr ännu mindre än nu.

Så satte konungen sig i spetsen för trupperne, och med lifgardet till häst bar det af öfver gärdet. Då var det rådligast att akta sig undan. Från en sådan ridt härleder sig det gamla bekanta »trafva madame!» som Karl Johan skall hafva tillropat en stackars qvinna hvilken råkat att komma midt fram för fronten af det framåtilande rytteriet.

Men till slut kom hvilan efter striden. Då »dinerades» i Borgen, och det var först klockan fem e. m. Folket uttryckte alltid sin förvåning att konungen åt middag så sent, men det var en förvåning blandad med beundran för något ovanligt.

Man trängdes omkring paviljongerna för att uppsnappa en skymt af den kungliga »taffeln». Fick man ej ens den skymten att skåda, nöjde man sig med att betrakta hoflakejerne och de granna löparne som ilade fram och tillbaka mellan den kungliga matsalen och det kungliga köket. I allra värsta fall nöjde man sig med att se på rörelsen i det kungliga disktältet. Det smakade ändå något kungsfågel.

Vare sig att man sett eller icke sett Karl Johan äta, så meddelade man sig likväl med sina grannar i trängseln öfver den otroliga hastighet hvarmed han »spisade». Detta var alltid ett mycket omtyckt ämne, så snart samtalet föll på konungens middagar. Man förtäljde med riktig förtjusning, att gästerne ofta icke hunno ens smaka på en rätt förr än tallriken rycktes från dem, enär konungen redan förtärt sin del af den rätten, och det naturligtvis icke vore med hofetiketten öfverensstämmande, att någon annan närvarande tuggade, när konungen upphört med den rörelsen.

Sådana berättelser bidrogo till gratisnöjet för dem som icke fingo en enda bit af den kungliga anrättningen, och bland folket skrattade man rätt godt åt denna art af kunglig gästfrihet. För dem som icke ville så alldeles kostnadsfritt njuta af nöjet utanför matsalen fans tillfälle till förfriskning i det på Drottningberget af konditor Pohl upprättade schweizeriet, hvilket var talrikt besökt midsommardagen samt den 4 Juli, kronprinsen Oskars födelsedag.

Sedan man tillräckligt njutit af kungligheten på Drottningberget, knogade man åter beskedligt in genom Ladugårdslandstull eller tog å nyo vägen öfver pontonbryggan till Rosendal, der man, om lyckan var god, fick ännu en gång se Karl Johan, då han återvände från Borgen för att gå till hvila i Rosendals lilla slott, der han under lägertiden vanligtvis bodde.

⁎              ⁎