Kappridter af det slag som under de senare årtiondena någon gång roat hufvudstadens allmänhet kände man icke mycket till i gamla Stockholm. Deremot voro kappkörningar icke ovanliga. De höllos för det mesta på norra Brunnsviken och samlade många deltagare, men naturligtvis ännu flere åskådare. Det var också ett under vintrarne efterlängtadt gratisnöje — icke så alldeles kostnadsfritt för deltagarne, men väl för dem som sågo på.
Det var på Stallmästargården, det gamla värdshuset vid Brunnsvikens strand, som de kappkörande samlades och dit de efter slutadt värf för dagen återvände. Stallmästargården var också det närmaste målet för de från staden komna åskådarne. I några verser, nu mera sextio år gamla, skildras nöjet på följande sätt:
Med glädtig håg och fröjdfullt hjerta
jag skådar templens rad dem nöjets Gud rest opp;
i hvilkas gömda, tysta sköte,
så mången glädjens Vän har gått, med nytändt hopp,
till bålens eller flickans möte.
Med rörelse jag nämner er,
Albano, Hagalund! hvars ljufva, våta minnen
så mägtigt lifva våra sinnen!
Och du, Stallmästargård! som från Norrtull jag ser!
Om hvarje Inrättning grundläggarns namn förvarar,
och om åt Stiftarns verk en rättvis gärd man ger;
jag nu högtidligen förklarar:
att den Stallmästarns namn förtjenar häfdens vård,
som här sin storhet uppenbarar,
och, verklig menskovän, har grundlagt denna gård.
Förf. omnämner en politisk klubb som samlades hvarje afton på Stallmästargården och »afgör hvad som sker och det som borde hända», men fortsätter derefter:
Till andra ämnen nu jag går från politiken,
Stallmästargård! då här jag nämnt det lugna lif
man njuter i ditt sköt, af glädjen ej besviken,
förglömmom ej ett tidsfördrif,
som, Vintertiden, skänks uppå den frusna viken,
uppå hvars strand man rest din tempelbyggnad opp!
På isens faste bädd en afmätt ban jag skådar;
der utaf Stockholmsbor en tidigt samlad tropp
en ovan fest mig förebådar,
Med hvar fördröjd minut förökas mer mitt hopp,
att se det föremål, som hopens längtan frestar.
Min väntan snart jag lönad ser;
det ändamål hvarför sig folket hit beger
är endast för att profva hästar.
Den glatta ytan höljs af ystra kampars spann,
