sig kanske mer besvärad af hettan, men sysselsatte tankar och samtal mest med högsta domstolens då fälda utslag i högmålsrättegången mot kapten Lindeberg, hvarigenom hofrättens dödsdom öfver honom bekräftades. Öfverståthållar-embetet utgaf förbud mot försäljning af skämd fisk och omogen frukt samt befalde noggrann tillsyn öfver hundar och kattor, emedan vattuskräck hos några sådana djur visat sig. Några vidare sundhetsåtgärder afhördes icke ännu.
Allmänheten svettades, men gick om aftnarne till Djurgårdsteatern, der Wildners sällskap fortfor att spela, såsom det hade gjort under nitton föregående somrar, och man såg »Galerslafvarne», »Don Ranudo de Colibrados», »Kung Salomon och Göran hattmakare» eller »Sista Ressourcen». Man besökte också Gauthiers manége och roade sig åt »Antonie eller Milano och Grenoble», en stor pantomim. Man hörde på hr Wollberg som gaf soiréer på luta i Djurgårdens skolhus. Man dansade till och med på Vauxhallen (n. v. Novilla), som hade öppnats den 27 Juli och då besöktes af 500 personer, »folk af alla stånd och vilkor», säger en tidning.
Men en dag, hette det plötsligt: Koleran är i Göteborg! Det ville man knapt tro. I Göteborg hade en magåkomma som kallades »puken» visat sig långt förut, men det var ju icke riktig kolera. Den 8 Augusti lästes likväl i Dagbladet, att kungliga karantänskommissionen i Stockholm från landshöfdinge-embetet i Göteborg mottagit rapport om en derstädes utbruten, hastigt dödande sjukdom. Det lät betänkligare.
I rapporten klagades öfver brist på läkare, och redan den 6 Augusti hade flere läkare i Stockholm anmodats att ofördröjligen afresa till Göteborg. Den 7 Augusti hade karantänskommissionen utfärdat en kungörelse om karantän för fartyg och båtar från Göteborgs och Bohus län. Samma dag utgaf K. M. en rundskrifvelse till samtliga konsistorier med befallning att låta i kyrkorna hvar söndag uppläsa en denna skrifvelse bifogad bön.
Nu kunde man ej tvifla längre. Koleran härjade verkligen i Göteborg, och man hade till och med der erkänt henne vara den asiatiska. Läkare skyndade dit ej blott från Stockholm, utan äfven från Köbenhavn m. fl. orter. Men i hufvudstaden hade man ännu icke hört talas om något kolerafall.
Då omtalades en dag, att en person dött i kolera äfven i Stockholm, men den 9 Augusti meddelade Aftonbladet en rapport af andre stadsläkaren, assessor N. W. af Grubbens, som förklarade, att den i fråga varande personen, en gördelmakaregesäll vid namn Sjögren, aflidit under ett epileptiskt anfall och icke af kolera. Några trodde på assessorns rapport, andra icke. Man började dock allt mera känna
