sig orolig, och, hvad värre var, man besvärades i allmänhet af matthet och försvagad matsmältning. Att hastigt påkommande svettbad infunne sig, kunde väl förklaras af den höga värmegraden, men dess utom kände man yrsel samt fann matlusten minskad och sömnen mycket orolig.
Under det man gick och mådde illa, sysselsatte man sig med gissningar och tvister om orsaken till farsotens uppkomst i Göteborg, om hon förts dit med något fartyg eller uppstått på stället. Tvisterna derom voro oändliga. Emellertid hoppades man kanske ännu kunna utestänga sjukdomen från Stockholm, och till sjökarantänen lades derför också en karantän för dem som landvägen anlände från Göteborg, Wenersborg och Jönköping, i hvilka bägge sist nämde städer sjukdomen också utbrutit. Resande från någon af dessa ställen skulle undergå tio dygns karantän, och fem sådan i fall de kommo från någon för smitta »misstänkt» ort. Karantänen skulle undergås på de till hufvudstaden närmaste gästgifvargårdarne Fitja, Barkarby, Rotebro, Ensta och Lenna, och en polisbetjent skickades till hvar och en af dem.
Till Jönköping hade sjukdomen förts, sade man, af den för hufvudstadens allmänhet väl bekante skådespelaren Anders Collberg, en mycket omtyckt och ännu mer lofvande konstnär hvilken sedan 1831 varit anstäld vid den kungliga scenen. Han hade jemte herr och fru Torsslow, hrr Hyckert, Lemos och Wennbom samt fruarna Erikson och Fröslind gifvit ett par föreställningar i Göteborg; men alla dessa hade flytt derifrån och begifvit sig till Jönköping, dit de anlände den 4 Augusti. Collberg var redan då illamående och insjuknade snart i utbildad kolera samt afled den 8. Underrättelsen derom orsakade ett obehagligt intryck i Stockholm.
Den 13 Augusti väckte hrr Winberg och Santesson i borgarståndet förslag om ständernes hemförlofvande, och i presteståndet föreslog prosten Nordin ärendenas påskyndande, så att riksdagen kunde snart aflysas. Förslagen ledde sedermera icke till någon påföljd, men de bidrogo att öka den allmänna oron som tillväxte för hvarje dag. Föreskrifter om ökad noggrannhet i den offentliga snyggheten utkommo och väckte stadens fiskaler och polisbetjening till strängare vaksamhet. Den 13 skedde undersökning i alla hökarbodar, och i flera af dem anhöllos varor som voro mer eller mindre skämda, hvilket gaf anledning till mycket prat bland allmänheten.
Den 14 Augusti tillkännagafs, att sundhetsnämden redan vore i full verksamhet i alla församlingar, och tillräckligt antal läkare funnes att tillgå, liksom fullständiga förråd af läkemedel. Särskilda
