Sept. nämda år utfärdadt kungligt bref, enligt hvilket Benedictus Olai fick sig upplåtet »ett vårt och kronones hus, liggande i vår stad Stockholm nordan för den plats som Svartmunkeklostret stått uppå, emellan Svartmunkegatan och salig herr Lars Flemings hus samt med gårdsrum der innanför klosterplatsen sunnantill, efter som framlidne doktor Johannes Krop Bilde hus, gårdsrum och plats innehade. Dock skall förbemälde doktor Bengt, icke heller hans barn eller arfvingar på samma plats några hus eller annat bygga, utan allenast dem bruka till lustgård».
Ehuru Benedictus Olai otvifvelaktigt var mycket känd i Stockholm, skref grefve Pehr Brahe d. ä. på 1580-talet i sin Huusholdz-Book, att »här uthi Sverige fattas både Apotheek och Doctores.»
Då Johan den tredje, som mycket verkat för läkarekonstens upphjelpande, låg på sitt yttersta, var Benedictus Olai redan död (han afled 1583), och såsom Pufendorf yttrar, tog konungens sjukdom en olycklig utgång, »emedan man då för tiden inga medicos i Sverige hade».
Under Karl den nionde nämnas några läkare i Stockholm, men en fransk författare som reste i Sverige på den tiden yttrar dock: »Outre que mème en la cour du Roy, l’on ne trouve pas presque deux Médecins ou Apothicaires.» Emellertid skrefs just på den tiden »En liten Läkiare Book sammandraghen aff M. Olao Martini Archi Episcopo Upsaliensi sigh och gemene man ganska nyttigh till att bruka».[1] Den boken vardt otvifvelaktigt icke utan inflytande på läkarepraktiken i Stockholm. Bergius nämner dock ingenting om Olaus Martini, vare sig emedan denne icke bodde i Stockholm eller derför, att den lärde professorn och collegii-medici-assessorn på 1700-talet föraktade doktor-dilettanten från 1500-talet.
Deremot glömmer han icke Gustaf den andre Adolfs lifmedikus, skotten Jakob Robertsonus, adlad under namn af Robertson, sedan Kristinas lifmedikus och kunglig arkiater, hvilken äfven var apotekare i Stockholm och afled 1652, åttiosex år gammal. Han tyckes hafva haft stort anseende och likväl i sjelfva verket varit ganska okunnig. Det var Robertsonus som af Gustaf Adolf fick den trädgård, hvilken låg »östan för stora kyrkan» och som sedan egdes af handelsmannen Isaac Breant jemte det här förut omnämda hus, som sedan slutet af 1700-talet kallats det Indebetouska.
Under Kristina tog läkarekonsten större fart, och då kommo
- ↑ Utgifven med inledning och anmärkningar af dir J. V. Broberg 1879.
Anteckningar om Olaus Martini af Pehr Erik Thyselius, Stockholm 1880, rätta åtskilliga misstag i uppgifterna om den läkekonst-älskande erkebiskopens lefnadsomständigheter.
