läget, i hörnet af Lilla Vattugatan. Skylten är, efter uppgift, gammal (fig. 78).
År 1674 fick Södermalm sitt första apotek. Det kallades Förgylda Örnen och öppnades af Jürgen Brandt, men det dröjde ej mer än tre år, förr än det flyttades till Stortorget, i det hus der Morianen nyss förut varit och der apotek hållits både före den tiden och der det ännu finnes. Apotekaren Dove, som 1721 köpt Förgylda Örnen, förvandlade namnet till Förgylda Korpen, och så heter det ännu.
I flera år efter Örnens flyttning var Södermalm åter utan apopotek. Det första beståndande i den stadsdelen blef Enhörningen, som tysken Strobell öppnade i början af 1690-talet, sannolikt 1694. Något privilegiibref finnes dock icke mer i behåll. Det anlades först i Götgatsbacken, till höger från Södermalmstorg, men flyttades snart till venstra sidan. Såsom vi redan nämt, var Enhörningen pestapotek 1710. Efter den stora eldsvådan 1759, då en del af apotekaren Wirrwachs hus brann, var det i Stadshuset, men flyttades sedan tillbaka till det hus till höger i backen, der det allra först hållits, »dock till venster i portgången», upplyser en handskrift, som benäget delgifvits oss. År 1805 öfvertogs apoteket af J. Svahn från Finland, som flyttade det midt öfver gatan, bredvid Stadshuset och sedan till Mariagatan, n:o 10, hvarifrån det slutligen af assessor A. Pripp, 1817, förlades till Hornsgatan, der det ännu är. Enhörningens skylt (fig. 79) eller »emblem», som apoteksskyltarne kallas, är sannolikt gammal. Man har gissat, att det kan förskrifva sig från samma tid som apotekets öppnande, eller åtminstone att Wirrwach anskaffat det. Denne Wirrwach var, liksom de allra fleste apotekare i gamla Stockholm, född i Tyskland. Han skildras som en »fullkommen och ärlig man», som grundeligen och väl examinerades i Collegium Medium, år 1740 erhöll förnyadt privilegieum på apoteket och satte detsamma i »stort flor». Derför tror man, att han också skaffade »emblemet», och det är ju möjligt, att det räddades undan branden, enär blott en del af huset
