brinna. Men den elden kunde icke gifva tillräckligt aftonnöje, hvarför kuskarne tände på det tak som var lagdt på Peter Bokbindares bod och brände åtskilligt annat. Derefter gingo de öfver torget och bröto ned munsiör Claus Sirkers Bagares bod och brände den i grund. Jernspikar och lås kastades på folket som gick förbi, och på husen och brädbodarne rundt omkring slungades glödande heta jern.
Dernäst stucko de eld på en fattig skoflickares bod som stod bredvid salig borgmästaren Grundels halfbyggda hus. Fru Anna Skytte talade från ett fönster och varnade mordbrännarne, att de icke skulle fara fram på det sättet och bränna upp hela malmen. Men den förmaningen aktade de icke, utan vältade skoflickarboden från väggen ned i elden, och boden med allt hvad deruti var, läster, skor och verktyg, brann upp. En jerngryta som stod i boden och var glödande het kastades på de andra träbodarne för att antända dem, »det dock Gud icke tillstädja ville».
Efter dessa bragder gingo våldsverkarne löst på Bengt Bagares bod, stucko med värjorna genom springorna och ville med »gewalt» hafva äfven den boden på elden. Pigan Annika Månsdotter, som låg i boden, skrek och ropade på hjelp. De vilda kuskarne lofvade att kasta både henne och boden på elden och hade otvifvelaktigt uppfyllt löftet, om de kunnat få boden lös, men nöjde sig att sparka sönder dörr och lucka. Våldet fortsattes sedermera mot en annan bod, Anders Bagares, och hade de fått eld på den, är det troligt, att branden förstört alla hökarbodarne på torget jemte Ryssgården och i trakten liggande hus.
Och huru slöts denna mordbrand? Jo, »när förbemälda öfverdådiga bofvar således grasserat in mot klockan 4, skildes då deras rotha åt af orsak att herrarne som i gästabudet voro reste då hvar till sitt».[1]
Under allt detta förskräckliga oväsen och under det brädbodarne på torget brunno hade herrarne suttit helt lugnt mellan skål och vägg.
Året efter ofoget på Södermalmstorg uppkom vådeld i samma stadsdel, och ett hundra femtio hus nedbrunno. Detta var dock endast tre år efter det Stockholm fått en ny brandordning (den 10 Maj 1661), genom hvilken »allehanda oskickligheter och vanartige stycken som vid brand och eldsvåda pläga förelöpa, till stadens och invånarnes gagn och nytta härefter kunna hämmade och rättade varda».
Enligt denna brandordning skulle staden (inom broarne) delas i fyra qvarter under hvar sin rådmans öfverinseende, och i hvarje qvarter två ärlige gode män af borgerskapet förordnade varda till
- ↑ Handlingar i Riksarkivet.
