brandmästare. Likaledes skulle förstäderne i vissa qvarter fördelas med brand- och rotmästare.
Noggranna föreskrifter gåfvos om aktsamhet med ljus och facklor. Det skulle åligga husvärdarne att hafva noga uppsigt öfver, att icke ovårdsamt förfores med elden i vindar och ohvälfda bodar, i synnerhet i stall och andra uthus, och skulle äfven noga tillses, att ingen »dricker tobak» uti sådana rum. Man skulle ej heller få slå facklorna mot trähus, timmerhögar, broar och källarfönster.
Hvar husvärd skulle hafva två läderämbar och en vattenspruta, en stege om tjugu alnar, en god båtshake och en eldyxa. Såsom man finner, var visserligen ett framsteg gjordt sedan den gamla stadslagens bestämmelser — stegen var hela tretton alnar längre, ett ämbar var tillagdt och, vigtigast af allt, en spruta — men brandredskapen tyckas likväl vara föga bättre än under medeltiden. Erinras måste dock, att utom redskapen i hvarje hus skulle hvarje qvarter på gemensam bekostnad anskaffa och staden sedan underhålla en stor spruta (en som på den tiden kallades stor) och en något mindre, två stora stegar (af 20 och 24 alnars längd), två stora båtshakar, två yxor, två kar på »släpor» och två dussin läderämbar med sju famnar tåg vid hvart ämbar, så ock ett stort segel.
När eldsvåda nu uppstod, gaf värden i det huset till ett anskri (det var föreskrifvet i brandordningen), och då kommo grannarne med sina ämbar, båtshakar och yxor samt med den lilla sprutan från hvarje gård. Emellertid höllo de som icke bodde i närmaste grannskapet sig i sina qvarter färdiga och samlade sig vid brandmästarens bostad, och han förde dem till elden. En del af sitt folk satte brandmästaren till vakt att afhålla obehöriga och med den andra delen skyndade han att söka släcka elden, hvilket dock högst sällan lyckades.
Strax efter det branden gifvits till känna, infunno sig också stadens åkare med sin ålderman och började köra vatten, minst en tunna i omgången efter hvarje häst. För att hjelpa till kommo dragarne (de privilegierade bärarne) med sin ålderman, murmästarne med gesäller och arbetskarlar och timmermännen med sina »underhafvande gesäller». Samtidigt syntes bryggare och bagare med tjenare och hästar och med åldermännen i spetsen. Bland bryggare och bagare funnos alltid sex särskildt för hvarje qvartal utsedde gode män som skulle hjelpa att föra fram sprutorna. De af magistraten som hörde till Byggnadskollegium begåfvo sig genast till rådstugan, der också medlemmarne utaf Kämnersrätterna samt stadens vaktmästare och tjenare infunno sig; men de borgmästare (Stockholm hade då fyra) och rådmän som ej hörde till Byggnadskollegium skyndade till
