mycken ifver och raskhet. Genast i början af eldsvådan räddades rikets regalier, som under betäckning fördes upp till slottet. Ur embetsverken räddades också de flesta handlingar, ehuru åtskilliga gingo förlorade. En stor förlust var, att under denna eldsvåda uppbrann det enda kända exemplar af Kort Steinkamps, Hans Krus m. fl:s kopparstick öfver Stockholm och Kristian den andres intåg, hvilket Gustaf den förste låtit sticka i Antwerpen. Fyra år efter branden nedrefs kyrkogårdsmuren, kyrkogården borttogs och platsen förvandlades till torg.
Under ett par årtionden var Stockholm icke utsatt för någon större eldsvåda, men efter de årens förlopp uppstod en af dessa härjande eldar som erinrade om de rysliga brandtillfällena i gamla Stockholm. Det var den stora eldsvådan på Blasiiholmen den 12 Juni 1822. Först fem dagar derefter omtalas olyckan i Post- och Inrikes Tidningar. Skildringen är af följande lydelse:
Onsdagen den 12 dennes, kl. omkring half sju på morgonen, yppades eldsvåda på Blasiiholmen, hvarvid innan middagstiden dels uppbrunno, dels i mer och mindre mån skadades fem enskilda egendomar, Skeppsholmsklockarebostället, en mängd staden tillhöriga salubodar, Skeppsholmskyrkan, södra flygeln af norra Slagtarhuset, största delen af Skeppsholmsbron, åtta större och fyra till fem mindre fartyg och båtar, en stor mängd, dels på Brädgården och Sillhofvet, dels på fartygen befintliga stenkol, spanmål, viktualier, bräder och ved samt åtskilliga andra varor. Efter hvad vid undersökning hos öfverståthållare-embetet kunnat utrönas, har elden först utbrutit ur något uthus i den så kallade kontorsbyggningen på den närmast sockerbruks-egendomen varande brädgård, och ehuru full visshet om orsaken till samma eldsvåda icke stått att vinna, har likväl anledning förekommit, att gnistor från skorstenen i sockerbrukshuset påtändt uthuset i kontorsbyggningen å brädgården samt att uthusets med tegel täckta tak haft trävirke till underlag, så att taket, i synnerhet under den då varande starka torkan lätteligen kunnat genom eldgnistor från sockerbruket antändas.
Den stora Blasiiholmsbranden gaf ett helt annat utseende åt denna del af Stockholm. Hvad som ännu då var qvar af den gamla Skeppsholmen förstördes till det mesta för att lemna fri plats åt vår tids Blasiiholme. Redan långt förut hade gamla Skeppsholmen, så kallad emedan en del af flottan der hade sin station, under det den öfriga delen låg på andra sidan strömmen, nedanför slottet, bytt bort sitt namn och skänkt det åt den stora holmen på andra sidan om Kyrkholmen. Det var på 1630-talet som flottan flyttades från gamla Skeppsholmen till den nya, som ännu har det namnet. Hvarifrån namnet Blasiiholmen, kom vet ingen med säkerhet, huru mycket man än gissat och huru gärna man velat unna den stockholmske storborgaren Blasius Dundeij äran af att vara namnfader. Det var på Kyrkholmen, i äldre tider kallad Myntholmen, nu förenad med Blasiiholmen, som den kyrka stod, hvilken kallades Skeppsholmskyrkan eller endast Holmkyrkan och som brann den 12 Juni 1822. Ungefär
