på samma plats reser sig nu Nationalmuseum. Det Norra Slagtarhuset, som låg bredvid kyrkan, skonades af elden och stannade qvar till dess man började planera för museum.
⁎
Endast något öfver tre år efter Blasiiholmsbranden utbröt en eldsvåda som visserligen icke var af samma utsträckning, men som sannolikt mycket längre stannar i stockholmarnes minne. Det var Dramatiska Teaterns brand.
Den som under vandringar på Stockholms malmar observerat sandstensornament af åldrigt utseende (Fig. 95) inmurade i jemförelsevis nya hus, har oftast vid anstäld efterfrågan erhållit det besked, att de varit spillror från Dramatiska teatern. Som ingen större detaljerad plansch än den unika gravyren i Upsala Bibliotek finnes som kan gifva någon upplysning om ornamentens utseende på De la Gardieska palatset, torde frågan om alla dessa spillrors äkthet förblifva oafgjord. De som bestämdt med hjelp af nämda gravyr kunna verifieras äro de som sitta i sockeln på Almska huset vid Norrmalmsgatan åt gårdssidan. De som hafva traditionen för sig äro: 1:o. Turkhufvudet i Höpkenska huset på Blasiiholmen, åt gränden till. Detta hufvud gaf anledning till husets förra namn Hôtel Turc. 2:o. Liknande hufvud i Styckjunkaregrändens nedre del. 3:o. Samma på insidan af Keyserska huset vid Röda bodarne, uppsatta af Christian Hammer. 4:o. Samma på in- och utsidan af huset n:o 69 vid Mäster-Samuelsgatan. Tvifvelaktiga äro de som förekomma vid några bakgator på Ladugårdslandet. Detta är emellertid hvad man eger qvar af det äldre Stockholms mest praktfulla palats, som genom eldsvådan den 24 November 1825 gick upp i lågor.
Ebba Brahes man, Jakob Pontusson de la Gardie, byggde, år 1647, detta hus på 18,000 pålar. Sonen Magnus Gabriel ärfde detsamma, förde der sitt lysande hof, icke minst illustreradt af den snillrika drottningen. Men det stolta palatset, som af folket erhållit namnet Makalös, hade snart lefvat sin bästa tid. Det togs först i mät och drogs sedan in till kronan af Karl XI samt inreddes, 1690, till
