Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/25

Den här sidan har korrekturlästs
11
PÅ 1730-TALET

ASTRILDS Skall-Gång
uppå
Then Ehreborne/ Achtad och Lagfarne
Herr JOHAN Utterklow/
Wälbestälte Vice Laghmans öfwer Wermeland
Så ock
Then Ehreborne ok Dygderijke Jomfru
Jomfru INGRID Boij/
Högprydlige Brudlöfts Dag
Til Lust framstält
uthi hast af
Silvano
Stockholm den 4 Februarij,
Anno 1672.

— Den ser ju ut som en Remmare? Eller hur?

— Det kan man just inte skylla! Den liknar snarare ett Credentz-glas med lock!

— Ja, det kan man också säga![1]

— Kypare! Mina pipor![2] Vill Carl Fredrik ha Röda Rosen eller Swicent?

— Jag tackar för Röda Rosen! — Men se farbror en sådan en!

In trädde en lång, fyrtioårig man klädd i Svea Artilleriets Löjtnantsuniform.

— Aha, hviskade herr Leonhard; det är en hemkommen!

— Hemkommen?

— Ja, en af Sibiriska fångarne från sista kriget, efter Pultava, du vet!

— Det var en baddare att se ut. Han har ju ett ogarfvadt hundskinn i ansigtet!

— Tala inte så högt; och maka dig hit, skall du få höra. Han heter Renat och gick ut som sergeant. Blef fången af ryssarne vid Dniepern; tog rysk tjenst och gick med moskoviten mot kalmuckerna som bo omkring sjön Tengis eller Balchasch midt inne i tjocka Asien. Der blef han fångad ånyo och tog kalmuckisk tjenst. Genom djerfhet och kunskaper uppsvingade han sig till general och lärde hundturken göra kanoner, hvarpå han ledde ett fälttåg mot Kina.

  1. I midten af 1600-talet brukades i Sverige: Credentz-glas med lock, ölglas, spitzglaas, runda glaas eller Remmare samt wijnglaas. Det äldsta svenska glasbruket var beläget på Bryggholmen i Mälaren och privilegierades af Johan III.
  2. En priskurant för Stockholms Tobaks-Pip-Bruk från midten af 1700-talet uppger följande slags pipor: Långa Kron-Pipor, Sweriges Wapen, Bred Klackar, Smal Klackar, Krushufwud, Stora Stumpar, Allehanda Stumpar.