land. »Hof- och Reseapotekare» var hans titel, men verklig apotekare var han dock aldrig, och i Sackléns »Sveriges Apotekarehistoria» söker man hans namn förgäfves.
I Stockholm var han i synnerhet känd till häst, och vi beklaga, att vi icke kunnat skaffa oss någon afbildning af honom såsom ryttare, ty till fots såg han ej synnerligt märkvärdig ut, men då han stoltserade på sin ädle gångare, ett ljuslett, ofta ganska skrangligt och illa medfaret kreatur, var han värd att se på. Tillfälle dertill fick man också dagligen under längre tid. Ris red fram och till baka på de mera besökta gatorna och syntes alltid i spetsen för vaktparaden, vanligtvis under »förtruppens» skämtsamma och hånande anmärkningar. Gatpojkarne pekade fingren åt honom, hurrade för honom, hvisslade åt honom, men han tycktes icke känna sig sårad, och när den öfriga allmänheten tämligen högljudt uttryckte sin åsigt om hans narraktiga uppträdande och skrattade åt honom, såg det ut, som vore han riktigt smickrad af en sådan uppmärksamhet.
Hvad som gjorde Ris mest märkvärdig var dock icke hans mindre vanliga uppträdande till häst på Stockholms gator, ej häller det sätt hvarpå han bar kungssorg, i det han under sorgetiden efter Karl Johan icke satte flor på hatten, utan borstade luggen baklänges till hattens halfva höjd, utan det var hans skriftställarverksamhet som bar sin fagraste blomma i »Hans Nicolaus Ris’ Res- och Lefvernes-Beskrifning», tryckt i Kristianstad, första upplagan 1835 och andra upplagan 1837. Det är denna samling af tokigheter, detta oöfverträffliga verk i det befängda som gjort Ris odödlig. Ingen annan än möjligtvis författaren sjelf har kunnat genomläsa dessa 240 sidor, af hvilka hvar och en är fyld af idel fånigheter, men antalet köpare var likväl ganska stort, ty för den saken sörjde författaren, i det han gjorde en »subskriptionsrund» i landet på 300 mil och icke for förbi någon herr- eller prestgård, utan hemsökte alla och på hvarje ställe skaffade sig åtminstone en, stundom flera afnämare af boken. Han for icke sin väg förr än man köpt eller subskriberat på ett eller annat exemplar, och det kunde hända, att han äfven derefter
