stannade en vecka, stundom mycket längre, på våldgästning för sig och sin häst.
Hans Nicolaus Ris berättar sjelf om sin födelse: »Eleonoradagen, eller den 11 Juli 1780 var min triumfdag öfver mörkrets välde; jag krossade dess dittills höjda spira; ty domen var fälld: bildskön var Pilten.» Då han var fem år, föreslog någon, att han skulle låta inskrifva sig som husar. »Hade far tillåtit detta», säger Ris, »så skulle kan hända ingen Corsikan bestigit Galliens tron, än mindre skulle den kommit att stå vacant, som den 20 och 25 Mars 1815 i 21 timmar var tillfället.» Vid femton års ålder antogs Ris till apotekarlärling eller biträde, såsom han sjelf uttrycker sig, på »Esculapii territorium». Det var i Helsingborg, och på »Esculapii territorium» larfvade han omkring, dels i Sverige, dels i Danmark, ända till dess han skaffade sig en häst och vardt »rese-apotekare» samt genomgick, åtminstone efter egen uppgift, mångfaldiga öden inom och utom fäderneslandet. Hans hästar voro just ej alltid af yppersta slag, men stundom fick han tag i något praktexemplar.
År 1824 »bortbytade jag», skrifver han, »ett skönt guldrepeterur mot en krullig ridhäst som tillhört Hofmarsk. Grefve Frölisch, men nu som farlig ridhäst för damer bortbytades jemte ett pitscher på fyra dukater en örslef ⅔ d:o och en ny damascherad sabel från Dobran. Nu var jag då ryttare. Jag gjorde mig närmare känd med södra delen af mitt fädernesland till häst från den 5 Febr 25 till 4 Juni 26 bered jag denna i alla afseenden sköna ridhäst utom det felet att kunna äta oupphörligt natt som dag sina 3 lispund hö på dygnet samt att icke på ojämn väg utan jämn — — — göra kullerbytta.»
Det lär hafva händt, att Ris i början af sina Stockholmsridter gjorde en och annan kullerbytta med sin häst, men sedermera red han vanligtvis ytterst försigtigt, och den häst, på hvilken han här under 1840-talet gjorde sina lustridter framför vaktparaden förmådde icke göra några kullerbyttor, endast försöka sig på ett och annat knäfall.
Slutligen försvunno Ris och hans häst från Stockholms synkrets, men det finnes nog ännu många som minnas dem bägge.
⁎
Mallén och gångposten. När August Blanche var barn, hade Mallén lånbibliotek på Fredsgatan och brukade en gång om året i Kirsteinska huset hålla en parentation öfver sin aflidne son. Detta måtte ha varit på 1820-talet. Senare uppträdde Mallén som
