Nu skulle gubben slå sig i ro, men detta lär endast delvis ha lyckats honom ty han hade en något orolig hustru. Derför flydde han sommartiden ut på en täckt båt, i hvilken han bodde, och som han rodde med mellan Djurgården och Norrström. Båten blef ryktbar, erhöll af okänd anledning dubbelnamnet »Gåsen och Gåsungen».
På 1860-talet träffade August Blanche Mallén i en Ladugårdslandsomnibus. Då var gubben skral och begagnade kryckor. Han afled någon tid efteråt, efter att ha pröfvat lifvet från många sidor. Hans första och stoltaste uppgift hade dock varit som regementskommissarie, hvarför han äfven vid högtidliga tillfällen begagnade civilist-uniform med trekantig hatt, hvilket ådrog honom en mängd bjudningar på mindre begrafningar, der man förstod att uppskatta sådana yttre företräden.
⁎
Professorn i aftagande (Fig. 107) kallades en person som under slutet af 1840:talet syntes öfver allt på Stockholms gator och vann ryktbarhet genom sitt långa hår, sitt på den tiden ännu tämligen ovanliga, långa skägg, sin runda hatt och sitt i allmänhet föga hyfsade, men högst egendomliga utseende. Namnet kom deraf, att mannen var porträttritare samt gick omkring och »tog af» folk. Några fina kunder hade han icke, men de som läto honom rita af sig tycktes vara ganska belåtna, och visst är, att Adolf Pettersson, så lydde hans riktiga namn, var en ingalunda oskicklig tecknare fastän han aldrig fått tillfälle eller måhända sjelf försummat eller föraktat att skaffa sig fullt konstnärlig utbildning.
»Professorn i aftagande» såg icke snygg ut, men var icke afsigkommen och hade aldrig sett bättre dagar. Han förde ej något oordentligt lefnadssätt och var ingalunda drinkare. Han var cynisk filosof, kan man säga, ett slags Diogenes som filosoferade öfver verldens dårskaper och icke bekymrade sig om verldens goda. Om han icke bodde i en tunna, så hade han ej derför något egentligt hemvist. En tid tillbragte han nätterna i Karolinska institutets anatomisal. Detta gjorde honom ännu intressantare i många stockholmares ögon.
Han inlät sig gerna i samtal om religiösa, politiska och nationalekonomiska ämnen och hade en viss, om också just icke alltid så redig kännedom af ett och annat, hvarom man just ej hade tilltrott honom. Han hade läst åtskilligt, men utan tillräcklig underbyggnad för att kunna sofra och smälta, och på det sättet hade han gjort
