upp för sig ett system, enligt hvilket han ville lösa tillvarons problem och samhällets kinkigaste frågor. Det systemet var mycket radikalt. I politiken var Adolf Pettersson utbildad demokrat. Det var således icke underligt, att han med nöje mottog anbudet att vara ansvarig redaktör för tidningen Demokraten, ett litet blad som gafs ut i Stockholm 1850—51. Bladets egentliga redaktör var Frans Widstrand, en ung tjensteman i riksbanken, en lika ifrig och lika uppriktig demokrat som »professorn i aftagande», men af vida större bildning. Frans Widstrand begaf sig få år derefter till Nordamerika för att slippa ifrån den gamla verldens utnötta samhällsförhållanden och söka sin lycka bland friare omgifningar. Han var i goda ekonomiska omständigheter och en hederlig samt mycket menniskoälskande man som här lemnade ett stort antal vänner. Möjligtvis var det för att hjelpa Adolf Pettersson som den egentlige redaktören antog honom till ansvarig utgifvare. Sådana »ansvaringar» voro då tämligen allmänna, äfven inom den bättre delen af pressen.
Tidningens tillvaro räckte från Oktober 1850 till medlet af September 1851. Det första numret gafs under namn af »Demokratien» ut den 5 Oktober 1850, men redan den 13 i samma månad ändrades titeln till »Demokraten», hvilket namn bibehölls till slutet af Mars 1851, från hvilken tid den första titeln åter antogs och qvarstod till dess bladet upphörde.
I numret för den 17 Maj 1851 lästes en uppsats med öfverskrift: »Inkonsequenser (motsägelser, orimligheter, lögner m. m.)» samt med undertitel: »Astronomien och Verldsbyggnaden å ena, Religionen, Bibeln och Katekesen, m. m. å andra sidan». Författaren angrep läran om Kristi himmelsfärd och sökte på grund af jordens skapnad och rörelse bevisa orimligheten i denna lära.
Uppsatsen åklagades, och tidningens ansvarige utgifvare dömdes till landsflykt. Många bland allmänheten beklagade den arme utgifvarens olycka och trodde, att han blott lånat eller sålt sig för att påtaga sig straffet, i stället för den verklige författaren; men sanna förhållandet var, att Adolf Pettersson just var den verklige författaren. Det var »professorn i aftagande» som sjelf skrifvit uppsatsen.
