Theatrum stod och bar namnet Bållhuset; hvarvid herr Leonhard höll ett längre andragande ur sina barndomsminnen om stora Slottsbranden 1697, vid hvilken han assisterade som nyfiken och ledamot af frivilliga brandcorpsen; härpå gjorde han ett lätt utkast till slottsbyggnadens historia, arbetets stillastående intill nu nyss; men när han framhöll särskildt 1733 års förordning om slottsbyggningshjelpen som skulle utgå af vagns- och styfkjortelsafgiften och hotade med en beskrifning på gamla slottet, i komparation med kungshuset på Riddarholmen, der nu kungliga familjen bodde, då drog Carl Fredrik en gäsp och låtsade som om samtalet vore afslutadt.
Den önskade följden blef den, att de togo förbi Parmmätarestugan och gingo in under den nyplanterade allén, som då skänkte skugga åt skeppsbrovandraren, ända från Slottsbacken till Räntmästarhuset.[1] Under det att herr Leonhard skuttade in i rådman Rolands hus för att handla sig till en half fjerndel »upprichtig Engelsk Tobak ifrån Virginia», gick Carl Fredrik ner till stranden och åsåg huru man pålade för nya kajen. Dervid fästes hans uppmärksamhet på en ganska karakteristisk Pålkranston som han straxt anmälde för herr Leonhard, hvilken deraf fann en osökt anledning att gå in på Grigsbys Caffehus för att på närmaste bord uppteckna densamma; hvarvid den erhöll följande utseende.
Pålkrans-Ton.
Sedan bordet blifvit begagnadt för uppgifvet ändamål, uppstod en viss störande tomhet på detsamma, hvarför herr Leonhard ansåg förenligt med sitt värdskap att fylla den toma fläcken med en bricka. Vid en tass Java resonnerades nu om programmet för aftonen — dagen skulle nog gå! Som Carl Fredrik icke älskade musiken, afböjde han förslaget att tillbringa qvällen på Riddarhuset under afhörande af Händels Antehem, utan antog i stället väckt proposition om besök på Kongl. Theatrum på Bållhuset, hvarför dagens affisch framkallades och befans hafva följande lydelse.
- ↑ Planterades 1734; gick snart ut.
