eller den ur Wegeners Samling från Norddeutschland
Backe, backe Kauk’n
Mehl in Dauk’n
Brott’r inne Hose,
Waerd de Kauk’n lose,
så skulle man kunna tro, att till och med barnkammaren varit nödsakad att från utlandet införa sitt poetiska behof.
————
Mammas lata piga
Lunkar efter vatten :,:
Hös i! Hös i!
————
Klappa, klappa handarna
Små, små, små, små!
Tussa, tussa hundarna
Grå, grå, grå.
————
Haren gick i bondens åker
Och så bet han en bit
Och så tog han ett skutt
Nicketi, nicketi, nicketi,
Nick!
————
Tumme tott
Slicke pott,
Långe man,
Gullehand
Och lilla, lilla Wi wi.[1]
⁎
Att leksaker begagnats i alla tider är otvifvelaktigt; från den yngre jernåldern har man på Björkö i en barngraf funnit en skallra, hvilket skulle angifva, att denna leksak varit bland de första brukade. S:ta Birgitta lekte med dockor. Gå vi litet längre fram i tiden,
- ↑ På engelska:
Here’s Breakborn,
Here’s Stealcorn,
Here’s Hand-watch,
Here’s Rinnawa,
And little wee-wee Cronachie pays for á.
Tummen var heligast af fingren. Heter på latin pollex, hvaraf polliceri = lofva; i svenskan tumma på något.
Pekfingret heter i Bremen och Holstein Botterlicker (Butterlecker) hvaraf Slicke pott.
Långfingret, Langelei (Bremen), Langluchs (Pommern), Langhals (Hessen).
Ringfingret Goldfinger, Annulaire.
Lillfingret Piphans, Pipling.