Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/286

Den här sidan har korrekturlästs
269
BARN OCH UNGDOM

många gissningar varit i gång. Den i Stockholm vanliga tiraden lyder så:

Apala, mesala,
Mesinka, meso,
Sebedei, sebedo,
Extra lara,
Kajsa Sara!
Gick jag mig på Badstugatan
Hittade jag en pepparkaka,
Kom en bonde tog den opp,
Gjorde jag bonden värre skada
Brände upp hans bästa lada,
Ladan till brinna
Jag till springa
Heck, veck,
Vällingsäck,
Gack du din långe man,
Veck ut med dig.

Att våga några gissningar öfver denna svenska härledning är väl icke mera vågadt än andra gissningar, der ingen visshet står till buds.

Några tro, att början åtminstone skall vara ett fragment af en latinsk bön, hvilken efter katolicismens fall af lutersk nitälskan blifvit missbrukad, gudi och den nya läran till behag.

Fäster man sig vid ordet Zebedei och erinrar sig minnesversen öfver de mindre profeterna:

Osea Joel Amos
Obad’ Jona Micha Nahum
Habakuk Zefania
Haggai Zacharia Malachi

kan man derigenom komma på den tanken, att här förelåge en minnesvers öfver de tolf apostlarne, hvilken blifvit så småningom utvattnad och undergått alla tidens misshandlingar. Om ej så är, har dock slumpen genom vissa ljudlikheter gifvit stöd åt antagandet. Man jemföre endast Matthæi 10:e kapitel 2:a vers ur versio vulgata.

 (Duodecim autem)

  Apostolorum nomina sunt hæc Apala mesala
Primus Simon qui dicitur Petrus Mesinka meso
Et Andreas frater ejus Sebedei sebedo
Philippus et Bartholomeus
Jacobus Zebedei et Johannes frater ejus

Om man sedan antager, att vulgatas text blifvit förvandlad en minnesvers i hvilken endast apostlanamnen qvarstått, så är icke öfvergången alldeles omöjlig. Detta är i alla händelser blott en gissning.