begrafningar kallades, icke inskränkte sig till att under sång följa de aflidne till grafven, utan att skolgossarne tjenstgjort äfven såsom likbärare finner man af skolans ofvan nämda inventarium, der bland annat upptagas »en likbår» samt »en bårpäll af kläde med fransar omkring» och »ett bårkläde som plägar läggas under likkistorna, groft».[1] I marginalen finnes antecknadt, att detta bårkläde stals bort 1636.
Huru tidsödande Trivialskolans deltagande i begrafningar måste hafva varit, finner man af anteckningarna om deras antal. År 1631 gick det till 188. Året derpå steg det till 212. År 1633 var antalet 174, men under det året hade skolan icke någon inkomst på sång, emedan all sådan måste inställas i anseende till att konungen vore död och ännu icke begrafven. För att gifva skollärarne en väl behöflig ersättning skänkte borgmästaren dem 100 daler, rektor ovetande. År 1634 deltog Trivialskolan naturligtvis i Gustaf Adolfs begrafning, men dessutom i 258 andra likbegängelser. Året näst efter i 275, och år 1638 i 304. Man finner således, att det icke var många dagar, då icke skolgossarne skulle gå »likgång». Och så fortfor det i lång tid.
Ännu på Trivialskolans sista tid, i början af vårt århundrade, brukade lärjungarne gå och sjunga vid begrafningar, men då gingo rektor och kolleger icke längre med, och skolgossarne, endast ett mindre antal, mötte vid Storkyrkogårdens grind, vanligtvis den östra, och följde under sång liket till grafkoret eller in i kyrkan. Gossarne voro då klädde i gamla, svarta, illa tilltygade kåpor, grofva som hästtäcken, enligt hvad en ännu lefvande deltagare i dessa likgångar för oss förtäljt. Kåporna förvarades i ett skåp i kyrkan, och vanligtvis uppstod slagsmål om de minst trasiga. De yngste och klenaste gossarne gingo derför i svarta trasor och skrålade likpsalmer. Den vedergällning de derför uppburo utgjordes af sex skilling.
Men jemte »likgången» och »sockengången» samt bruket att under sång gå »ostiatim», först från dörr till dörr och sedan, som vi redan sett, endast till vissa för ändamålet anvisade hus, utgjorde läsningen i skolan naturligtvis lärjungarnes sysselsättning. En bild ur Orbis Pictus (fig. 140) visar, huru en skolsal på 1600-talet var inrättad, och vi få väl antaga, att om Trivialskolans icke varit alldeles lika, den dock efter all sannolihet icke skilt sig mycket derifrån. Den likaledes på 1600-talet skrifna förklaringen till denna teckning är af följande lydelse:
- ↑ O. A. Stridsberg har i sin »Historik öfver Klara skola 1649—1880» (Sthlm 1880) också omnämnt denna del af Trivialskolans inventarium, som han funnit i någon annan än den af oss anlitade källan.
