(För den högste gudens namns och äras skull har kungl. maj:ts och Svea rikes råd, riksmarsken och generalfältherren, presidenten i kungl. krigskollegium, lagmannen i Östergötland, den högvälborne och vidtberömde herr Lars Kagges, grefve till Sölwizborg, friherre till Tockmaierfi, herre till Fiellskefte, Nætersberg och Sjötorp, o. s. v., efterlefvande maka, den högvälborna och vidtberömda fru Agneta Ribbing, grefvinna till Sölwizborg o. s. v. på grund af forntida uti Sveriges urgamla konungaätt medfödt adeligt sinne, till minne af sin man, sig sjelf och de sina, skänkt till Riddarholmskyrkan i Sveriges kungelige hufvudstad detta hus och denna grund, hvarifrån hennes make gått till himlen. Den högsinta frun vill, att det skall tillhöra dig, du holme med det minnesvärda templet, som Sveriges adel gifvit riddarnes namn, på det att den herde som dig bjuder himmelsk föda och upplifvar hoppet om det eviga hemmet ej längre må gästa växlande bostäder, utan i detta skänkta hus ega en varaktig boning. År 1663.)[1]
Från 1758 till 1807 bodde Riddarholmsförsamlingens kyrkoherdar i detta hus. Sist nämda år upphörde Riddarholmen att vara egen församling; och då öfverlemnades huset till bostad åt finska församlingens kyrkoherde, hvilken innehade det till 1814, då Trivialskolan, som då också kallades Storskolan och Katedralskolan, tog det i besittning. Det var denna skolas sista härbärge.
Efter denna korta öfversigt af Trivialskolans yttre historia, vända vi oss åter till sjelfva undervisningen, sådan denna från medlet af sextonhundratalet öfvades under inflytande af 1649 års skollag.
Om pilten förut icke erhållit någon handledning i skolkunskapen, sattes han i Alphabetica (första klassen), der han undervisades i kännedom af bokstäfverna, i att läsa svensk och latinsk stil, i välskrifning (scite et eleganter pingere et connectere), i att skrifva och känna siffrorna och der han fick lära sig utantill Luthers lilla katekes och en hel mängd bibelspråk samt genomgå helgdagarnes evangelier. Dess utom började han redan i den klassen att läsa Ciceros epistlar och måste hvarje dag lära sig utantill några latinska ord.
Från första klassen uppflyttades lärjungen i Donatistica (andra klassen), der han lärde latinsk grammatik samt fortsatte med Cicero, katekesen och helgdags-evangelierna, hvarjemte han skulle muntligen öfversätta från svenska till latin.
I Syntactica (tredje klassen) fortsattes med Ciceros bref, lästes en bok af Livius, de lättare af Virgilii Ekloger och Bucolica, hela latinska grammatikan med prosodien, skrefs och talades latin[2] och öfvades grekisk innanläsning i Pauli bref till Titus. Dess utom lästes augsburgiska bekännelsen på latin och »Synopsis locorum theologicorum».
- ↑ Inskriften är författad af professor Martinus Brunnerus.
- ↑ Den som talade svenska straffades efter 1649 års lag, lika väl som förut efter 1571 års, men straffet hade kanske något mildrats och bestod vanligen deri, att den felande skulle sitta på skampallen eller åsnebänken eller ock bära bilden af en åsna.
