Ett musikbibliotek fans också i äldre tider, åstadkommet, såsom det tyckes, i synnerhet under Leufstadii, Livonii och Stiernmans (1676) rektorater samt under kantor Nicolai Hillers tid, och köpt för en del af de pengar som inflöto för sången. Der kunde man få göra bekantskap med Samuel Scheidts Cantiones sacræ in 4:o cum Basso generali in folio, liksom med Daniel Frederici Deliciæ juveniles, Petri Lappii Itali Psalmi concertati, Aegidii Henrici Motetti sacri, Henrici Sagittarii Symphoniæ sacræ, Andreæ Hammarschmidts Kirchen- und Taffelmusik. Der funnos för öfrigt flera Libri missarum af olika tonsättare, och der hade funnits Leonardi Pamimgarii Motetter, men det verket hade kantor Ericus tappat, då han en natt flydde för soldater.
Trivialskolan ansåg sig fortfarande hafva rätt att vara ensam om den klassiska bildningens utlärande och såg derför med ovänliga blickar på den som ville arbeta för samma mål. Hon ville icke fördraga de Barnskolor som upprättades på malmarne och i synnerhet icke Clara skola, öfver hvilken klagades mycket från Trivialskolan, hvilken hade haft så god sockengång och äfven kunnat få obehindradt gå »ostiatim» på hela Norrmalm och nu måste maka åt sig för den nya skolan, till och med vid likgången, hvilket var det värsta af allt. Saken utgjorde föremål för öfverläggning i konsistorium, och man finner, att det var äfven den nya skolan som stundom var klagande. Bägge skolorna täflade om liken på Norrmalm, och slutligen kom äfven den nyupprättade Jakobs skola och ville hafva sin andel. År 1655 förklarade konsistorium,[1] att den som ville vara »content med barnskolan», stode det honom fritt, men ville någon vid begrafningar hafva bägge skolorna, förvägrades det icke. Alla »herrelik» brukade dock använda Trivialskolan.
Äfven i afseende på sjelfva undervisningen klagades öfver den skada som Trivialskolan led af de nya »barnskolorna». År 1674 finnes i Annales Scholæ antecknadt, att sju lärjungar det året afgått till Upsala universitet, men att de nya i förstäderna upprättade »collegia» uppblomstrat icke utan skada för Trivialskolan (non sine Scholæ Trivialis detrimento floruere).
Andra, ännu slemmare »bönhasar» i undervisningsväsendet voro de raballer (skrifves äfven rabeller, riballer o. s. v.) som enskildt fuskade i yrket. I ett memorial om skolstaten, icke dagtecknadt, men tydligen från 1600-talet[2], hvaruti uppställas de »Morbi eller orsaker hvarför studie icke kunna härtil hafva lyckeligt lopp och tilbörlig frucht af sigh haft», talas om de rabeller som uppfylla staden, hindra