innehades utan hyra. Omkring 1603 indrogs Grothusens egendom till kronan och förlänades till hofkansleren, d:r Nils Chesnecopherus, hvilken sedan i årlig hyra uppbar 14 speciedaler till dess han, 1611, sålde huset till tyska församlingen. Egendomen tyckes dock hafva återvunnits af Grothusens barn och tillhörde en tid Jahan Messenius som var gift med Lucia, Arnold Grothusens dotter. Skolan blef likväl qvar och betalade åter 16 speciedaler i hushyra. Efter Messenii fall kom huset i händerna på Hans Meyer, källarmästare på Gyllene lejonet, äfven kalladt »Tyska lejonet»,[1] i hörnet af Skomakaregatan och Vattubrinken (Tyska brinken); men redan 1626 egdes det åter af tyska församlingen, som 1653 köpte hattstofferaren Isaac Fougdts eller Fagedts bredvid skolhuset, vid Själagårdsgatan liggande hus för 2,500 speciedaler och derpå erhöll fasta 1663. Nu fick man större och beqvämare lägenhet för skolan, i synnerhet efter en ombyggnad eller fullständig reparation som slöts 1670, och till minne af hvilken ännu i dag ett portöfverstycke åt Tyska skolgränd (fig. 144) har en inskrift af följande utseende:[2]
dVM sChoLa teVtonICI CoetVs eXstrVCta VIgesCIt,
eXsVrget stVdIIs gLorIa IVsta pIIs.
Det var således ungefär samtidigt som Stockholms gamla klassiska läroverk och den särskildt för tyskar upprättade skolan
