moderabitur Jac. Gnospelius.[1] Af detta tillkännagifvande finner man bland annat, att skolans teaterföreställningar började redan kl. nio på morgonen.
G. E. Klemming i sin »Sveriges dramatiska literatur» och efter honom Gustaf Ljunggren i »Svenska dramat intill slutet af sjuttonde århundradet» anföra många andra skådespel som på 1600-talet uppfördes i Tyska skolan, ända till dess äfven vid detta läroverk den sceniska konsten tynade bort, och styckena blott lästes upp utan någon teatralisk utstyrsel.
Om den gamla relief (fig. 145), föreställande Tron, som finnes i Tyska skolhusets mur åt gården, öfver portgången åt gränden, saknas närmare upplysningar.
⁎
Den som under de första årtiondena af sextonhundratalet från Tyska skolhuset gick Korsgatan eller Tynnebindaregränden fram till Svartmunkegatan och sedan vek af söder ut vid St. Gertruds gillestuga, der man vid den tiden höll på att bygga den Tyska kyrkan, hade då denna kyrkbyggnad till höger och till venster Matts Bardskärares hus. Fortsatte han sedan några steg rakt fram, fann han sig midt för riddarhuset.
Sveriges första riddarhusbyggnad låg nämligen på en del af den plats som nu upptages af Tyska kyrkogården. Trakten omkring Tyska kyrkan såg i början af sextonhundratalet och äfven långt senare helt annorlunda ut än i vår tid.[2] Det då nya riddarhuset
- ↑ J. A. A. Lüdeke: Denkmal der Wiedereröffnung der Deutschen Kirche in Stockholm 1821. Sthlm 1823.
- ↑ Vester om kyrkan, vid Vattubrinken och midt för Skomakaregatans mynning låg Storkyrkoförsamlingens pastorshus, hvilket fans der åtminstone från 1568 och efter att hafva varit taget af Johan III, då han ämnade använda det vid den för Finska kyrkans räkning åsyftade förlängningen af gamla gillestugan, återlemnades till Storkyrkan och först 1667 såldes till Tyska församlingen. År 1717 beskrifves detta hus som urgammalt och liggande vägg om vägg med Tyska kyrkans torn. Ännu 1729 stod det qvar. Huset hade en sida åt Öfre Gränden (Tyska Prestgatan) samt begränsades i söder af en gård, på hvars andra sida låg ett annat gammalt stenhus, som också hade sin vestra gafvel begränsad af Öfre gränden, men den södra sidan af en ännu smalare gränd, Lilla Prestgränden, som nu mera ej finnes, men gick från Prestgatan till n. v. kyrkogården och slutade der kyrkans s. v. hörn nu skjuter fram. Vid öfra, d. v. s. östra delen af Lilla Prestgränden samt upptagande en del af den då varande öppna platsen söder om Gillestugan, således på nu varande kyrkogården, låg Lars Flemings hus, hvilket efter hans död (1561) egdes af hans dotter Elin och hennes man, riksrådet Clas Nilsson Bielke, samt efter deras frånfälle (1623) af sonen Erik Bielke, som sålde huset till ridderskapet och adeln. Huset refs, och det svenska riddarhuset bygdes på den tomten och ett par närgränsande tomter, åtminstone på den som Johan III ämnat till plats för den påtänkta Trefaldighetskyrkan. Riddarhusbyggnaden fullbordades, och i den höll ridderskapet och adeln sina första sammankomster efter den riddarhusordning som Gustaf II Adolf utfärdat. Redan 1657 såldes dock huset, fastän ridderskapet och adeln tyckes icke hafva haft sammanträden i det nya riddarhuset förr än vid 1680 års riksdag.
